fattiglapp

Ja jävlar, i går när Mårten kom hem från en kompis, och var lite imponerad över kompisens maskinpark i form av plattTV, dvd, filmsamling, i-pads och i-phones, kunde han konstatera att ”Edvins familj har det lite rikare hemma än oss”.
Fan alltså, det var ju precis så jag tänkte varje gång jag hade varit hemma hos en kompis (med vissa sköna undantag) under hela min barndom.Och svor jag inte på att när jag blev stor SKULLE JAG ALDRIG UTSÄTTA MINA BARN FÖR DEN KÄNSLAN. Jo, det gjorde jag.

Så en liten kris fick jag alltså. Är den där påvra ytan något man väljer? Kan jag säga till min lille Mårten, redan nu, att du grabben, du kommer inte heller ha det så fett när du blir stor. Du kommer också att framstå som fattig i dina ungars ögon.
Samtidigt kan jag som vuxen se att platt TV och i-pad inte är = rikedom. Det kan vara precis tvärtom. Vi vet ju inte vilka avgrunder som döljer sig om man jämför debet med kredit hemma hos den där kompisen. Vi vet inte heller hur många böcker de har i bokhyllan, vart de reser på semester eller hur ofta de blandar bulgur och granatäpple i maten. Rikedom mäts inte i hemelektronik. Men för en lite grabb på 7 år gör den det.

Tråkigt för den lille grabben att hans mamma och pappa är så genuint ontresserade av sånt bara. Det kommer att ge honom en självbild han får tampas med för resten av livet. Fattiglapp.

(Detta är f ö inlägg nummer 1000 på denna blogg. Kände bara att jag ville säga det.)