Skrivövning

Jag har skrivit en dialog, ursprungligen var den tänkt för två personer som absolut inte kan spela teater, något att läsa upp vid ett speciellt och skämtsamt tillfälle, men så ville jag bara fortsätta.

Jag tycket mycket om den. Jag vet inte vad den handlar om än, vet inte var den kommer att ta vägen, men det är njutbart att bara skriva repliker utan riktning. I mitt jobb finns det ju alltid en mall eller en uttänkt väg att gå och det improvisativa flödet måste hejdas gång på gång för att texten inte ska skena iväg och falla utanför ramarna. Här har jag lagt alla sådana hänsyn åt sidan och bara låtit karaktärerna prata på.

Efter ett tag märker man, tycker jag, att en historia börjar växa fram, och då känns också replikerna lite märkligare, lite plattare och det blev svårare att skriva, så jag tog paus.

En skön skrivövning var det i varje fall. Väldigt rolig. Rekommenderas.



Han:
Du?

Hon:
…

Han:
Är jag mörkhårig?

Hon:
Nej.

Han:
Är jag ljushårig?

Hon:
Ja

Han:
Är jag ung eller gammal?

Hon:
Du är i medelåldern.

Han:
Är jag i yngre medelåldern eller övre?

Hon:
Du är i övre medelåldern. Man kan nästan säga att du är gammal.

Han:
Är jag en gammal man eller en gammal kvinna?

Hon:
Du är en man.

Han:
Jaha.

Hon:
Ja.

Han:
Är jag en vacker man eller en ful man?

Hon:
Många skulle nog säga att du är en vacker man.

Han:
Vad skulle du säga?

Hon:
Att du ser bra ut.

Han:
Är det samma som vacker.

Hon:
Det kan man säga.

Han:
Är jag lång?

Hon:
Nej, det är du inte.

Han:
Är jag tjock?

Hon:
Ja, lite på mitten, men du smalnar av både upptill och nertill.

Han:
Uttryckt som en form är jag..

Hon:
..

Han:
Det var en fråga. Uttryckt som en form är jag?

Hon:
…

Han:
Ett klot?

Hon:
Nej inte ett klot.

Han
En romb?

Hon:
Ja, snarare en romb. Du har en normal kroppsbyggnad för en man i din ålder. En snygg karl i din ålder.

Han:
Och det är?

Hon:
Din ålder..

Han:
Vilken är min ålder.

Hon:
Runt 70.

Han:
Åfan. 70.

Hon:
Ja.

Han:
För män i 70:årsåldern är det normalt att ha kroppsformen av en romb?

Hon:
Ja.

Han:
Är jag normal tycker du?

Hon:
Ja, kan vi äta nu?

Han:
Är du normal.

Hon:
Ja, det är jag väl.

Han:
Är du man eller kvinna?

Hon:
Kvinna.

Han:
I?

Hon:
I? I vad då?

Han:
I vilken ålder?

Hon:
Samma som du min vän. 70.

Han:
Din kropp har formen av en romb.

Hon:
Ja, det är normalt även för kvinnor i den här åldern.

Han:
Men med tyngdpunkten förskjuten något uppåt.

Hon:
Det är nog brösten som gör att du tycker det.

Han:
Brösten…

Hon:
Kan vi äta nu?

Han:
Brösten...

Hon:
Vill du ha kolsyrat vatten eller tar du en lättöl till?

Han:
Är du vacker?

Hon:
Tja, vad tycker du?

Han:
Vad är vacker?

Hon:
Det vet jag inte. Det som ögat upplever som harmoniskt, icke anstötligt eller kanske direkt tilldragande.

Han:
Jag kan inte svara på det. Är du det?

Hon:
Många tycker nog att jag är vacker, men själv…när jag ser mig i spegeln ser jag bara mig. Något äldre, något mer rombformad, något torrare mellan ögonen, har du sett här… vad torrt det är.

Han:
Ja, det är torrt.

Hon:
Men jag tror att vi är ungefär lika vackra du och jag. Relativt sett.

Han:
Vad betyder det?

Hon:
Att vi förfulas i ungefär samma takt.

Han:
Vem är vackrast.

Hon:
Det har nog alltid varit du.

Han:
Vad har vi den?

Hon:
Vad letar du efter?

Han:
Titta sig i.

Hon:
Spegel.

Han:
Spegel.

Hon:
Här.

Han:
Ja kanske. Titta, jag är ljushårig. Jag har alltid känt mig mörkhårig. Tror jag. Har jag det?

Hon:
När du var yngre färgade du ditt hår ibland. Du var naturligt cendrefärgad men valde gärna något åt hållet kastanj.

Han:
Är det en färg?

Hon:
Kastanjebrunt. En varm brun färg med en nyans av rött i. Titta här.

Han:
Ja titta. Vad är det där?

Hon:
Ett fotografi.

Han:
Är det du och jag?

Hon:
Och Erik.

Han:
Är det han den lille där i mitten?

Hon:
Ja, det är han.

Han:
Och vilken relation har vi till honom?

Hon:
Du får gissa.

Han:
Någon rådgivande funktion kanske?

Hon:
Rådgivande!? Vad menar du?

Han:
Mäklare? Kuratorer?

Hon:
Men ser du inte?

Han:
Jo det är klart att jag ser. Det är ett barn.

Hon:
Det är vårt barn. Vår son. Erik!

Han:
Å fan! Erik…Är jag..barnets far?

Hon:
Det förvånar mig att du frågar en sån fråga.

Han:
Är jag det?

Hon:
Du brukar inte bryta in med så…enkla frågor. Jag tycker att du har förenklats, fördummats i ditt sätt att resonera. Har du inte det?

Han:
Är jag dum?

Hon:
Snälla älskade vän, det är klart att du är pappa till vår Erik.

Han:
Så det är jag alltså. Där ser man.

Hon:
Nå, skall vi äta då? Jag börjar bli riktigt sugen. Känner du inte vad gott det luktar. Ska du ta kolsyrat vatten eller lättöl, jag skulle föreslå lättöl, jag föreställer mig att det gifter sig bäst med såsen här, till fisken. Jag tror att jag tar en lättöl själv. Det gör sitt till mättnadskänslan också har jag hört. Öl innehåller väldigt mycket kalorier.

Han:
Inte lättöl. Kalorierna sitter i alkoholen.

Hon:
Åja, det har du minsann koll på.

Han:
Lever han?

Hon:
Vem då?

Han:
Barnet. Erik?

Hon:
Vad är det för slags fråga?

Han:
En fråga bara. Lever Erik?

Hon:
Ja det är klart att han lever.

Han:
Ser man på. Jag är verkligen mörkhårig och det är snyggt på mig. När är bilden tagen?

Hon:
Åh, det är miljoner år sen..

Han:
Miljoner år sen?

Hon:
Det är så man säger bara. Vad kan det vara? Erik ser ut att vara sju, det var hans 39:onde födelsedag nyss, så det är över 30 år sen.

Han:
Var jag med på hans födelsedag?

Hon:
Nej, du var inte där?

Han:
Varför inte det? Varför var jag inte på hans 39:onde födelsedag?

Hon:
Det minns jag inte.

Han:
Ville han inte ha mig där?

Hon:
Jo, det hade han säkert velat.

Han:
Så varför?

Hon:
Jag har för mig att det var du som inte ville gå dit. Titta på bilden igen.

Han:
Ja..

Hon:
Är du säker på att du inte minns?

Han:
Vad då?

Hon:
Erik.

Han:
Nej. Honom minns jag inte.