Enligt twitter sjunger d'Angelo upp just nu

Konserten på Filadelfiakyrkan bevakas som om den vore månlandningen, eller som att kronprinsessans värkarbete just hade kommit igång. I studion är Albin Gromer bisittare, på plats i kyrkan sitter en reporter och refererar från en knastrig telefon. När som helst kan den nynyktre soulgiganten komma ut på scen, berättar reportern och enligt twitter sjunger han upp just nu. Twittraren hade sprungit vilse nere i ”katakomberna” under Filadelfiakyrkan och genom en öppen dörr sett detta oerhörda. I studion myspratar man och lyssnar på d’Angelos musik. Detta är en verklig HÄNDELSE. Jag får nästan intrycket att han har återuppstått från de döda.

Jag fattar ingenting, förstår inte d'Angelos musik (eller som Knausgård skulle ha uttryckt det: "d'Angelo öppnar sig inte för mig"), men dras med som alltid när det är något stort på gång. Det var samma sak när de Chilenska gruvarbetarna skulle evakueras ur den där gruvan i oktober 2010. Jag satt halva natten och följde den plågsamt långsamma direktrapporteringen via någon webkamera. Hjärtat slog. Två dagar innan visste jag inte vilka dessa ”bergets fångar” – som de kallades i Aftonbladet - var, överhuvudtaget. Eller när den första rymdfärjan skulle skjutas upp en dammig fredag i maj 1981. Jag var i skolan och hade slutat, men höll mig kvar på skolgården och sprang in i lärarrummet där en TV var uppställd, och kontrollerade om den där jättelika silverfisken som stod och glimrade i solskenet på Kape Kennedy hade fyrats av ännu. 

Det är något med direktrapporteringen, sändningen som inte följer något körschema, känslan av att många andra också sitter och väntar på något – d’Angelo eller nästa gruvarbetare, som gör att jag glömmer mig själv. Radion står på i köket. Ännu en rätt så tråkig låt av d’Angelo spelas. Men jag vet att när som helst kan den brytas, och jag kan att höra på Albin Gromer, hur han står upp i studion, hur han håller händerna framför sig i en upphetsad gest och skriker att nu, nu har d’Angelo äntligen gjort comeback.

Om några timmar kommer Mimmi hem, lycklig. Hon är där. För henne är detta mer än en rätt bra direktrapportering.