Ebba och Didrik

Stella tittar på Ebba och Didrik. Hon har sett de tre avsnitt som än så länge ligger på SVT-play och nu matar hon i sig resten via Youtube. Det är dålig synk och dålig bild, men Stella sitter som klistrad.

Ebba och Didrik har en alldeles egen ton. Det måste vara gjort i slutet av 80-talet och det där fula fula decenniet skiner verkligen genom. Det är midjekavajer på de vuxna och fula (moki-liknande) pastellfärgade linnen och kjolar på barnen. Men serien känns ändå tidlös. Den är perfekt castad och spelet är förhöjt upp till en nivå som bara Peter Schildt behärskar. Ebba skriker sina repliker och skulle kunna vara olidligt, men det funkar så bra. Man tror på vartenda ord hon säger. Och Micke Lindgren som spelar den unge charmören Mårten, är lysande i rollen som gossen alla flickor är kära i. Sten Elfström som pappan och Susanne Reuter som mamman spelar med vemod och humor och tar sina barnmotspelare på absolut allvar.

Serien har ingen usp i storyn, eller casten. Den handlar om vanliga människor med vanliga problem, men den här gjord med ett så förhöjt handlag och sån exakthet i manuset, att den känns elektrisk i varje scen.

Och jag som jobbar med barnTV och barnböcker, känner att här är min målbild. Så här bra kan en dramaserie för barn bli. Så här bra vill jag att det jag jobbar med också ska bli. Så här allvarligt, vemodigt och sorgligt, men också halsbrytande rolig. Det är bara att jobba vidare.

Ebba och Didrik just  nu på SVT-play (och youtube)
Inte missa!