några timmar före earth hour

Tidigare i kväll när jag gick ut för att kompletteringshandla saffran vid halv åttatiden, var Årsta dött som en avsomnad bruksort i Bergslagen. Inte en mäniska, inte en bil. Asienrestaurangen nere vid rondellen var öppen, men där inne var det tomt. På trottoaren utanför stod en kvinna, närmast psykotiskt ensam, absolut stilla, med blicken mot öster, medan jag cyklade genom rondellen och vände västerut, uppför backen mot krönet vid Ymsenvägen, där de sista resterna dagsljus målade de mörknande höghusen i en kall ton av aprikos.
Och jag tänkte inte en tanke på Earth Hour. Undrade bara hur långt vi har kvar.