Fårö

I kväll somnar jag äntligen med en lätt rodnad på axlarna - det där lilla chilibettet som säger att det blev en halvtimma för länge i solen. Jag älskar den känslan. Inte att vara dum och översola mig förståss, men att sommaren är här på riktigt och att det snart kommer att synas på skinnet.

I dag har jag för övrigt varit på Fårö för första gången i mitt liv. Det kommer att bli fler resor dit upp. Om jag får bestämma köper vi ett stort jävla hus där. Tar astronomiska lån och skaffar oss något i kalksten från 1800-talet, något på en hed som luktar backtimjan, där får betar mellan färistar på de mjuka sluttningarna ner mot Langhammars närmast katedralsliknande raulfält, och där hela familjen kan släntra runt, lätt klädda och få alldeles för mycket sol.
Så får det bli. Kunde Bergman, så kan jag. (Vad han hade där uppe att göra begriper jag f ö inte.)