Boktips

Häromdagen hittade jag en översättning av Koranen, här i biblioteket i Vamlingbo där jag sitter och arbetar. Översättningen är gjort av Åke Ortmarks (stavningen?) och jag antar att den inte är gjort för rättrogna, utan snarare för den litteratur/kultur/religionsintresserade.

I förordet, som förmodligen skulle resultera i en fatwa om det publicerades i dag, beskrivs Muhammeds väg från föräldralös kamelfösare, via Allahs utvalde profet, till religiös ledare och kung över Arabien. Ortmarks är inspirerad och på stilistiskt topphumör. Han skriver om hur Muhammed liksom i cirklar vinner sina anhängare, från svärmor, en slav och en gammal farbror, till samtliga invånare i Medina, dit han har flytt för att undkomma förföljelserna i Mekka.

Muhammed beskrivs som en vacker ung man, av fin familj, men helt utan ekonomiska medel, som i tidiga 20-årsåldern gifte sig med en rik änka. Kort efter giftermålet (c a 605) börjar han uppträda nervöst, prata för sig själv och drabbas allt oftare av nervösa, spastiska tillstånd. I dag hade han förmodligen blivit behandlad som en galning, men eftersom den institutionaliserande psykiatrin tack och lov inte hade kommit så långt vid den tiden, lät man honom hållas.

Och som han hölls.

Snart kom han hem med den första suran (sura 76), direktlevererad från ärkeängeln Gabriel (som i Salman Rushdies ”Satansverserna” beskrivs som paralyserad av skräck inför den kraft han var satt att förmedla) i en gyllene skriftrulle. Eftersom Muhammed vid tillfället inte kunde läsa, tog också Gabriel ut hjärtat ur bröstet på honom, kramade ur en svart droppe synd, satte in hjärtat igen, varpå Muhammed fylldes av ett gudomligt ljus och kunde läsa.

Muhammed gick omedelbart hem och förkunnade, och vann så några följare.

Så gick tre år innan nästa sura kom i en ny vision och nu började de komma i en allt snabbare följd.

Och Muhammed vann allt fler följare. År 622 hade hans hus vuxit sig starkt och hans motståndare så aggressiva att hans såg det bäst att fly från Mekka. Detta är muslimernas år noll, och nu inleds också den där expansiva fasen, den aggressiva, närmast imperialistiska rörelsen, som nog har gett Koranen en något spetsigare ton, än vad vi är vana vid från vår egna heliga skrift.

Jag tänker att de suror som nu kom till Muhammed, ju kom till en man som mer eller mindre förde krig, varpå ord som ”rättrogna”, ”otrogna”, ”helveteseld” och ”belöning” blir allt vanligare. Precis som nya testamentet rent stilistiskt har påverkats av att de som formulerade texterna om Jesus faktiskt skrev dem i smyg och befann sig längre ner i den samhälleliga hierarkin.

O-boy vad jag svamlar nu känner jag, men den här texten ska väl mest ge uttryck för vad jag har tänkt på efter läsning av Ortmarks förord och så där en tre fyra suror. Det är – pris ske Allah – ingen avhandling jag håller på med. Och jag kan inte på något sätt säga något vettigt kring innehållet i det jag läser, jag har inga teorier och jag tror inte ens att jag vet vad det riktigt betyder.

Men jag kan säga något om vad det gör med mig.

För jösses (sedan gammalt ett vardagligt uttryck för Jesus) vad medryckt man blir av att läsa koranen.  Man förstår verkligen att Islam snabbt vann nya anhängare. Texterna målar effektivt upp bilden av ett rättroget ”vi” och ett religiöst förvirrat och korrumperat ”dom” och det är närapå att man själv under läsningen bara vill ansluta sig. Det verkar så enkelt att tillhöra det där viet, vända sig till Mekka fem gånger/dag, börja ge allmosor och göra minst en pilgrimsfärd till Kaba i livet, och i gengäld bada i Allahs kärlek.

Men – trots detta – jag rekommenderar alla att åtminstone kasta ett getöga i Koranen. Särskilt nu, när Islam är så på tapeten, och Sverigedemokraterna är på krigsstigen och pratar om ”islamisering” osv, som om det vore ett främmande organ i vår samhällskropp, någonting från yttre rymden som kan komma att förändra vårt samhälle i grunden.

Så är det givetvis inte.

Ibland sätter texterna, tvärtom, verkligen fingret på exakt det samhällsklimat som råder hos oss, som formulerade av en ironisk Tage Danielsson.

Som detta stycke, ang rätten till skilsmässa:

”Kvinnan äger i dessa fall naturligtvis samma rättigheter som mannen, men mannens rättigheter är något större. Allah är mäktig och vis.”