Som strutsar

När Jimmie Åkesson i slutet av landsdagarna eller vad i helvete de kallar sina Nürnbergdagar, sa att han nu hoppas på att vinna över de slumrande sympatier som finns inom LO-kollektivet, var det som att någonting gick sönder. Plötsligt anade man den verkliga faran. Framtiden tillhör nyfascismen om vi inte agerar nu.

Och det räcker inte med att  häckla och förlöjliga SD längre. Det leder inte uppåt, bara neråt. Varje tårtning, varje halvtaskigt standupskämt, varje försök att förminska dem ger dem bara mer vatten på sin kvarn, väcker fler som halvsover och känner sig i underläge.

När den nytårtade Jimmie Åkesson lämnade Nytorget med svansen mellan benen sågs detta som en stor seger bland de boende. I själva verket var det en stor förlust. Sympatierna för SD bara växer. Det enda vi hade lyckats med var att tillfälligt lindra symptomen. Som ett kollektiv av strutsar stod vi kvar med huvudet i sanden. Det som inte syns, finns inte, tänkte vi. Det liv som levs i det lilla hörn av världen där jag rör mig, är ju så fiffigt konstruerat att det håller både Sverigedemokrater och invandrare på avstånd. SD:s besök på Nytorget hade tillfälligt stört den bilden, men nu var våra fina kvarter åter fria.  Så kan vi inte ha det.
Nu är det dags att lyfta frågan om solidaritet.

Vi som har makten, vi som upplever oss som starka måste hjälpas åt att lyfta de slumrande sympatisörerna inom LO-kollektivet. Ge dem självkänslan åter. Sträcka ut en hand. Sluta kura ihop oss i våra svindyra stadsdelar där ingenting ondare än vattenläckor eller svinkoppor drabbar oss. Vi måste föregå med gott exempel. Hälsa nyanlända flyktingar välkomna till Urban Deli. Säga ja till en flyktingförläggning på Mosebacke torg. Inte reflexmässigt backa när en person med förnamn Ahmed söker tjänsten som controler på vår redovisningsbyrå eller AD på vår reklambyrå. Vi måste förlägga våra små skrivarstugor och våra små designbutiker för svindyra barnkläder till Tensta, Hässelby och Alby. Vi måste flytta dit!

Givetvis svamlar jag. Givetvis har jag bara 25% på fötterna. Men den vägen vi är inne på nu är inte hållbar. Någonting annat måste göras. Någonting måste förändras i grunden. Och den förändringen måste komma från oss. Vi som ännu inte har glömt bort innebörden i ordet solidaritet.