Stella

Jag skrev just ut ett par bilder av barnen med vår nya skrivare här på kontoret. Jävlar vad söta de är ändå.

Och i morse var det utvecklingssamtal angående Stella på dagis. Jag är alltid lite nervös inför de där samtalen. Om man inte går i familjerådgivning, blir det som sägs under ett sånt här utvecklingssamtla de enda professionella omdömen man får om sitt familjeliv.

Allt var topp. Det kommer att gå bra för Stella säger hennes fröken. Hon är stark och humoristisk och rättfram och påhittig och klok och en massa andra fina saker.
Man bara sitter där och nickar och ler.
Och så händer det som händer varje gång under ett sånt här samtal: att man inser att allt det man har hakat upp sig på hemma; allt det man har stört sig på och oroat sig för hos sig barn, är hjärnspöken. Och man inser att det är jag - inte hon - som är lite uppfuckad.

Men Stellas fröken gav oss beröm. Vi har lyckats bra med vår dotter, säger hon. Det kommer att gå bra för henne i livet.

Jag och Janne har börjat skriva långfilm i dag. Om man ska vara strikt har vi skrivit på filmen ända sen i höstas, men i dag skrev vi för första gången SCEN - EXT: etc.
Vi har således kommit tillräckligt långt i synopsisarbetet, för att kunna börja skriva manus. Härligt. Det är ju det vi är bäst på. Jag pitchade den sista versionen av synopsis i telefon för vår producent Francy. Och hon kvittrade i andra ändan av luren och lät väldigt nöjd. Roligt.

Nu hoppas jag på en skönt flamsiga period framför en dator där vi trängs om uttrymmet framför tangentbordet, tills dess vi ska leverera vår första version om ungefär 3 veckor.
Jag har en bra känsla. Det har Janne med.
Vilka ska vi tacka i vårt tacktal på guldbaggegalan?