Klockan är kvart i elva. Det är fortfarande så varmt att det är svårt att formulera en klar tanke. Vi hängde kvar ute till tio i kväll. Slog oss ihop med Lotta och Feliz och köpte två kebabtallrikar på Palmyra och gick och satte oss på en av gårdarna mellan Siljansvägen och Årstavägen och åt.. Två tallrikar från palmyra kebab räcker utan problem för tre vuxna och tre barn att dela på. Det blev över också. Vi fick slänga.
Tidigare i dag var jag och Janne och Anders Worm och tittade på animationselevernas slutarbeten i Fellingsbro folkhögskola. Inte en elev var färdig med sitt arbete. Vi fick se fragment av något som nog skulle kunna bli något.. längre fram. Begåvning och ambitioner var det gott om, men det tar tid att göra film. Om det är något de här eleverna har lärt sig, så är det att det tar tid – långt mycket mer tid än man kan föreställa sig.
- jag flyttade ut på balkongen, det var bättre -
Man behöver sittfläsk och ett psyke av stål. Detta gäller oavsett om man ängar sig åt animation, eller som jag, som stundom försöker skriva långfilmsmanus. Grejen är att man utifrån en kreativ impuls sätter igång en process som sträcker sig så långt framåt i tid, att den kreativa impulsen hinner klinga av flera gånger om innan man har nått till slutet. Om man ska härda ut tvingas man gång på gång gå tillbaka till sin ursprungskänsla och tanka kreativitet därifrån. Sånt tar på krafterna
Det är en kille där i klassen. Han är väl ungefär 21 och tycks fullständigt obekymrad om sin uppenbara överbegåvning för animation (han skriver bra också). Under året som gått hade han inte gjort många knop. Han hade softat. Skissat lite. Kanske skulle göra klart i höst, typ, så lät det. Jag fick skärpa mig för att inte lacka ur fullständigt, för de små scener han hade fått fram, de få bakgrunder han hade skapat, var fantastiska.
Jag tänkte på den medelmåtta på alla plan jag var när jag var 20. Hade jag bara haft ett gram av den här killens förmåga, hade jag varit i Hollywood och skrivit manus till Jake Gyllenthaal vid det här laget. Men den är killen var som sagt obekymrad. Skulle sommarjobba på ett lager sa han. Sen fick han se.
Patrik – om du läser det här – orka tro på dig själv, jobba för i helvete med din film istället för på lager, det kommer att betala sig.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
4 kommentarer:
Hej Gubben
Ivar Lo sa till mig att en författare behöver ett säkerhetsbälte på stolen.Det går inte att öppna förrän dagens arbete är klart. Att folk är begåvade är ointressant. Det enda som räknas är handling. Jag läste på din uppmaning den här sk litteraturdebatten. Vill man bli sjuk på allvar, ska man syssla med sådant ofattbart larv. Intellektuell goja, o inget annat. Håll dig börte,som man säger pö Göötland och kötte på estellet.
herr berg
Jag har också alltid tänkt så där om begåvning - att sittfläsket är viktigare. Men jag vete fan. Man kommer långt, men inte ända in i himmelriket.
Ivar Lo var nog inte BARA en arbetshäst. Inte du heller. Och håll med om att det är provocerande när någon slösar bort en uppenbar begåvning på att röka på och ta det lungt.
spö skulle dom ha, idioterna, men som jag brukar säga,,,man har tio fina år i livet, då man producerar livsverken, före o efter är satstagning och utflackande,,,så killen kanske växer till sig?
m
killen växte till sig.. :)
Skicka en kommentar