Det surras en hel del om Stieg Larsson märker jag efter en bloggrunda. Varför då? Det är han inte värd.
Min sommarhjälte heter Carina Rydberg som rakryggat står upp mot radioteaterns och Jasenkos snåla tolkning av begreppet dramatik. Och så började jag läsa "Den högsta kasten" i ett hus i Skåne. Tio år för sent kanske, men öppningskapitlet är bland det vackraste jag har läst i svensk samtidslitteratur.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
6 kommentarer:
Allt tyder på att Rydbergs senaste är värd ens tid. Har du läst den?
Nä, men jag har fått samma intryck.
Från alla möjliga oväntade håll har folk höjt hattar och ögonbryn för den... mina förväntningar är stora.
grym, o då menar jag att det är en grym bok,kall, kallare än allt hon skrivit tidigare,men bra.
m
Ja, visst är det skönt att Rydberg tar debatten! Jag har skrivit ett indignerat inlägg om det här. Läs gärna!
Jag läste, men hittade inte kommentarsfunktionen. Väl talat. När man tar ner det till gammal hederlig arbetsrätt är det uppenbart hur höger Jasenko är.
Så: Väl talat.
Skicka en kommentar