Sommar?

Det är en sömnig sommar i år. I går gjorde vi resan upp från Simrishamn till Oskarshamn och båten till Gotland via väg 22. Man brukar kunna se på väg 22 att det är juli, man brukar kunna känna adrenalinet mellan husvagnarna, vägrenarna brukar vara svettiga och bajsiga och här och var pyntade av någon semesterfirande familjs tragiskt kraschade bil. Den som har sett filmen om Woodstock - frustration, förväntan, avföring, katastrofvarning, död - precis så brukar 22:an vara i juli.

Men inte i år.
Jag blev omkörd två gånger tror jag. Husbilarna och husvagnarna syntes knappt till. Vi åkte inte fortare än 110 och ända gick resan fortare än vad den brukar. 3 timmar och 45 minuter. Framme vid Oskarshamn hann vi till och med gå upp på Stora torg och köpa take away till båten. (för den som inte har åkt till Gotland förut, men står i begrepp att göra det, ta med egen mat, destination Gotland må vara bra på att köra båt, men matlagning ska de inte hålla på med). Det var sömnigt lungt i den småländska lilla köpingen. Det var lördagskväll men ingen festade. Över torget strosade några uppklädda kvinnor i min egen ålder hemåt med dagens shoppingskörd i plastiga JC kassar. Vi tog vår mat och rattade oss ner till färjan. Vi fick åka ombord nästan med en gång och fick sittplatser längst fram. Jag skickade ett SMS till Kai att nu passerar vi snart blåkulla. Han bad mig hälsa. Jag gjorde det.

Det är en sömnig sommar i år. Kanske beror det på vädret. Kanske beror det på världsläget. Det är som om att det är svårare än vanligt att fokusera och njuta av semenstern när polarisarna smälter och en sommar som denna kommer att räknas som vinter om bara 20 år. Folk njuter bara så där lite lagom. Ingen berusning. I dag är det den 22:a juli. Här i rummet sitter två bleka 17:åringar och spelar World of Warcraft. Vid horisonten anas hösten.