Sveriges enda filmprogram

Filmkrönikan måste vara ett slitstarkt koncept med tanke på att det tycks överleva precis vilka övergrepp som helst. Jag ville bara säga det. När jag kom in stod en ny liten kille och skulle just till att recensera "Du levande" av Roy Andersson. Han hade säkert en hel del intelligent att säga om filmen, men jag kunde inte ta in någonting. Kamma bort håret från ögat var allt jag tänkte. Ta bort den där fula tuppkammen som du medvetet har kammat ner över höger öga för att verka lite fräck. För att få filmkrönikan att verka lite fräckt. Tänkte jag. Det är så uppenbart hur varje ny filmkrönikanredaktion kämpar och spänner sig för att göra programmet lite mer spännande. Och såna där små detaljer är typiskt för just filmkrönikan. Som greppet för ett par säsonger sen att låta recensenten prata till tittarna via programledaren istället för rakt in i kameran. Eller som i förra säsongen när man bjöd in typ Mikael Nyqvist i varje program och lät honom eller henne tycka en massa om filmen, men lät Göran Everdal sätta betyget. Jag kan inte dra mig till minnes ett enda grepp i filmkrönikans historia sen Nils-Petters dagar som inte har kännts skitnödigt eller märkvärdigt påhittat. Nu kanske inte det där med recensentens fula fula lugg var ett grepp, men scenen där han pratade om Coppola iförd vietnamkrigshjälm och navylinne var definitivt det. Oj oj oj, vad är det för fel på en gubbe i kostym som står i en lagom upplyst studio och recenserar film rakt in i kameran. Tar man någon med bara lagom mycket karisma kommer man att sopa mattan med de senaste 30 säsongerna av filmkrönikan. Det kan jag garantera.

För övrigt fattar jag inte varför man lägger så onaturligt stor vikt vid att Roy Andersson har gjort en ny film. Filmkrönikan har följt hela arbetet och tänker återkomma till det under säsongen. Filmen fick "givetvis fyra stolar". Varför det? Fyra stolar för att se en 2 och en halv timma lång lottoreklam?

Jag pratade med en kompis i kväll. Innan vi la på slängde han ur sig frågan: Har det gjorts något TV-program sen "Hvar fjortonde dag" med Ulf Torén. Ja det har det givetvis, men vid jämförelse framstår filmkrönikan som rena rama öppna kanalen. From hell.

Så det så.

Just det, nu har jag bara pratat om formen. Innehållet då? Näe. Ungefär lika intressant som att höra sig själv prata om filmerna. Hygglig konsumentupplysning kanske. Inte mer. I rättvisans namn måste jag säga att flera av de tidigare upplagorna, även efter Nils Petter, har hållit hög filmvetenskaplig nivå. Men som en konsekvens av det eviga fiffandet med formen har man nu sållat bort den höga nivån och ersatt den med trivsamt snack. Jag vet inte hur de tänker där. Kanske tänker de att man inte ska skjuta över huvudet på folk. Det brukar vara ett vanligt TV-tänk. Och ett vanligt TV-misstag - att man underskattar sin publik.