Nu är klockan 01:39 och jag är äntligen färdig med vad jag skulle göra, men om jag inte hade suttit och klickat på det där förbannade facebook hela tiden hade klockan bara varit 23:30 nu.

Nå, i morgon ska jag vara hemma med Alexander igen och då kan jag sova när han sover. Jag föreställer mig att han kommer att sova bättre då. I dag sov han 20 minuter i stöten bara. Och jag - ja jag passade självklart på att klicka på det där facebook.

När jag började jobba såg Mimmi TV (nu sover hon sött) så jag fick koppla på i-tunes i lurar för att skärma av. Jag började med Laleh, men det blir tröttande med så mycket känslor på en gång så jag bytte till Beatles. Jag kan låtkatalogen så bra att de inte blir mycket mer än fläktsurr för mig (men bra) och spelar man upp låtarna med randomknappen intryckt hinner man inte tröttna på invanda albummönster. Bara en gång har jag klickat vidare. All you need is love kom upp och då fick jag ta nästa: I want you (she´s so heavy). Det tar jag som ett gudsbevis.

Men som sagt: Det där jävla facebook. Jag visste det när jag anslöt mig dit. Som en anonym alkoholist som sträcker sig efter en drink. Bara en munfull, inte mer.
Jag lovar!