Trots att jag inte har något med honom att göra.

Det är många som kommenterar Alex Schulmans beslut att sluta blogga i dag. Uppenbarligen berörde han fler än de som lämnade kommentarer på hans blogg. Jag har fundrat hela dagen på hur han berörde mig, för på något sätt gjorde han ju det. Om inte annat, så retade han den där lilla lusten att få vara med. Att jag också skulle få också sitta med runt ett bord på Norrlands bar och grill och skråla och bete mig så illa att alla andra gäster måste gå hem, utan att själv bli utslängd. Jag har det i mig. Alla har det i sig. På något sätt.

Men jag har kommit fram till att jag inte har något med Alex Schulman att göra. Gång på gång har jag kommit fram till det. Ända sitter jag här och vill nå fram. Till honom. Om Stockholm var en skolgård, var det han som stod i mitten och fällde omdömena. I dag klev han tillbaka. På något sätt känner jag mig lättad. Trots att jag inte har något med honom att göra.

När jag känner så där. Att jag också vill vara med i sammanhang som jag nog ändå skulle må dåligt av, känns det skönt att det finns något som det här.

69 spänn på Åhlens. Skynda och köp.

Jag åt för övrigt lunch med Martin Geijer i dag. Han är en av mina bästa vänner och en av några få utanför min familj, som får mig att känna fullständig trygghet.Efter ett möte med honom känner man nästan alltid att: Ja, va fan, det ordnar sig.
Skön känsla.