onsdag 5 december 2007

att vakna till liv


Jag sparkar väl in öppna dörrar om jag säger att det är rätt grått och regnigt ute och *PANG* att man blir trött därav. Som levande döda drar vi oss upp numer. Jag har ny mobil med ny väckningssignal. Den på min förra hette "greetings" och var stämd i dur tog mig upp till ännu en sommardag med fest och blåbärsfil så där klockan sju varje morgon. Den jag vaknar till nu heter "royal" är stämd i moll och väcker mig till min egen avrättning i gryningen. Likt Johan Wilde ligger jag där på min träbänk djupt nere i Waxholms kastell när det där "tra-dam-dam-dam" når mig. Utanför samlas redan bönder och meddellösa på borggården. De vakar där som mörka andar i den fuktiga decemberdimman, några har med sig skålar i vilka de hoppas kunna fånga upp något av mitt blod när huvudet väl är skiljt från kroppen. Natten har varit kall. Magen krånglar. Råttorna har gjort sitt bästa för att hålla mig vaken. Sömnen slingrar sig ännu runt mina ben och armar och även fast jag snart skall gå till evig vila, vill jag ha lite mer av den jordiska först. Så jag vänder mig om, famlar efter parafinljuset och det lilla elddonet någon vänlig stjäl har smusslat in till mig, får eld på ljuset och trycker på snooze.

5 kommentarer:

Magnus sa...

Hahaha. Jag känner precis likadant. Ungefär. Men nästa morgon kommer nog att kännas något lite bättre tack vare det här goda skrattet.

Elisabeth sa...

Å jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om denna snooze-knapp! Man segar ju på i evigheternas evigheter med att ta sig upp..! Varför inte göra pinan kort, kan man tycka!

Kai Stavre sa...

Bra.

Kai Stavre sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Råttorna?