För några dagar sen snubblade M ut ur barnens rum. Han grät:
-S säger att jag är en snorunge!
-Nej det säger jag inte alls, ropade S inifrån rummet. Jag säger bara att snart blir det väl fler snorungar i den här familjen.
-Äh, oroa dig inte, sa jag.
Men jag visste i det ögonblicket, när S sa det så där rakt ut som ett klipp ur Madicken, att möjligheten faktiskt finns.
Påskafton vid Jarun
3 veckor sedan
1 kommentar:
"Snorunge" var nog ok här.. men "lortjänta", som sas i Madicken om de fattiga arbetarbarnen... det gick inte ens att viska det ordet! Carolina grät alldeles förtvivlat åt detta hemskaste hemska ord...!!
Men hellre snorunge och lortjänta än satunge och ungjävel..
Skicka en kommentar