Nu är väl i varje fall söder lite som New York? Titta här ett vanligt café - så här ser det ut varje morgon. Man tittar in och kollar upp om ens hörn är ledigt. Detta måste vara en dröm för varje storstadsskildrare med lagom kulturestetiska värderingar. Café Sputino på Erstagatan på söder. Aldrig färre än 2 mac-books i gång. Killen bredvid mig skriver filmmanus, hon snett över golvet pysslar med bokomslag. Som det ska vara på Söööööder. Själv ska jag läsa ett gammalt manus, och jag måste säga att jag njuter av att smälta in till 100%.
När jag flyttade till de här kvarteren för snart 20 år sen, låg det ett taxifik i den här lokalen. Att kliva in här var som att kliva in i en hemlig loge. Alla kände varandra och var uppkopplade på samma jargong. Som nu alltså, men då smackade man i sig äggmackor och läste expressen. Nu är det små italienska smördegsrullar med mörk choklad i och bloggar som slinker ner.
Jag tänker sitta här ett tag nu. Här finns elurtag och öppet nätverk. Det är som det ska vara i staden där ett kontor behöver inte kosta mer än en fika.
(Nu kom ägarinnans kille in, och alla bara: "Hej Per".)
3 kommentarer:
Ljuvlig stämningsbild, nästan så att man längtar till stan...
I New York,i Sydney,i Rom...Kaffesmaken bör blotta själen,bränna begäret och finfördela njutningen i hela kroppen...Livsgnista!-Världen,himlen,tårarna-Likgiltigheten,språket,alla hemligheter.....??
Oj, vilken kommentar från anonym ovan...fint o välformulerat. Jag kom av mig... skulle behöva ett Spuntino då jag är mellan kontor o har en nyinköpt mac som jag f:n inte fattar mkt av (stoooor skillnad mot pc). Snygg är den dock maccen... trevlig kväll!
Skicka en kommentar