Peter Englund skriver i sin blogg om hur det kan vara bra att pausa i skrivprocessen ibland. Att man bygger upp ett skaparmässigt övertryck under pausen. En frustration som man kan rida på när man väl sätter sig igen.
Det är bra tankar det där.
Men man får passa sig så att inte de yttre membranen runt det där övertrycket brister och den där goda frustrationen sjunker ihop som en dålig sufflé.
För då är det kört.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
4 kommentarer:
Nej! Jag har testat. Nu sitter jag har mer frustrerad än någonsin. 100påbörjade texter till höger och vänster. Idéerna tonar bort, jag blir lat, en soffpotatis. Man blir orolig i kroppen, irriterad och less sej själv om man stannar upp och inte spottar ut texter. Nä, sitt på arslet och skriv även om det är plågsamt. Annars blir det sufflé till middag, och till lunchen dagen efter för den delen... // De-pissar-på-mej-Liz-Wennberg
Liz, just så, sitta på arslet och skriva, det ska hädanefter bli mitt evangelium.
Öh, du Liz, jag var just över och läste lite i din blogg. Äntligen, säger jag, kul att läsa texter som det svänger om.
Hördu, i min hjärna svänger det alltid och det är svängningarna som kommer ut på papper eller i somi det här fallet i datorn. Skulle vara bra om någon redaktör i detta landet också kunde upptäcka det. Det är lite som med sköldpaddorna som skriker "Ruuuuuuuuuuuun!!!"
Skicka en kommentar