arom

Jag fick ett litet copyuppdrag till syrrans cateringfirma och medan jag jobbade med texten insåg jag hur roligt det är att laborera med smaker även i text. Om man har någorlunda koll på hur olika smaker bryter av mot varandra blir det liksom ett äventyr i sig att skriva ”till rensteken serverar hon gärna bulgur med riven västerbottenost och granatäpplekärnor”. Man känner sig lite som Mozart, som komponerade direkt på papper och kunde höra musiken i huvudet medan han skrev partituret.

Hon är grym på att laga mat min lillasyrra (och min brorsa med, men det är en annan historia) och hon hittar just smakbrytningar som man inte trodde fanns. Jag antar att det finns en miljard synapser extra i hennes huvud för just det ändamålet. När hon drev salladsrestaurang på Erstagatan hade hon full lunch i den lilla lokalen mellan 11 och 14. Det fanns 12 sittplatser inne och 8 ute och vissa dagar hade hon 200 lunch. Ibland ringde hon mig och väste i luren att jag skulle rappa mig på till konsum och köpa mer romansallad, för den är slut och du måste komma nuuuu. Jag kommer ihåg att jag utarbetade en liten tradition att alltid äta en viss smörgås från hennes meny inför tuffa deadlines, alltid samma, och om någon ingrediens var slut gick jag själv och köpte den.

Ja, ja, det var tider det. Nu är hennes café stängt och i samma lokal ligger en kaffebar där jag först nu börjar känna mig hemmastadd. Inredningen är ny, men det lyxiga golvet som hon la in en gång för många år sen är kvar. Och något av doften kanske. Granatäpplekärnor mot västerbottenost. Fina grejjer!

En annan sak: Ordet ”bassäng”, jag läste det i kväll som för första gången. Det måste vara ett av svenskans fulaste ord. Och ett av de vackraste.