Häromdan på väg hem i bilen hörde jag på radion hur den gamle folkpartiprofilen Lars Leijonborg talade sig varm för en statlig svensk imamutbildning.
Så att vi kan försäkra oss om att våra svenska imamer har en svensk värderingsgrund.
Sa Leijonborg.
Jag undrar vilken värderingsgrund han menar, för det sa han inte, han sa bara - i undertext - att vi INTE ska ha imamer som ägnar sig åt direktrekrytering till al-kaida och som utdelar fatvor till höger och vänster så fort de känner sig kränkta; utländska imamer, som kanske gud förbjude är utbildade i ett muslimskt land. Och han sa det med ett så humanistiskt och solidariskt tonfall, att jag för ett ögonblick förleddes att tro att han hade rätt.
För visst vore det schysst med en svensk imamutbildning. Det skulle säkert bidra till att öka självkänslan hos alla de muslimer som faktiskt bor här. Men det är när han blandar in den svenska värderingsgrunden i resonemanget, som jag börjar undra. Vad menar han? Menar han värderingsgrunden att alla ska tömma luddfiltret efter sig i tvättstugan, eller menar han värderingsgrunden att det är helt okej att låsa in flyktingbarn som har kommit hit utan sina föräldrar i små trånga rum utanför Ludvika, utan att lämna besked om ifall de ska få stanna eller ej?
När någon som Leijonborg - eller vem som helst - framhåller den svenska värderingsgrunden framför den lite kryddigt sydländska arabiska, är det ett slag i ansiktet på en högkultur där man utvecklade kokkonst och la matematiskt uträknade mosaiker i kobolt och zinkvitt, när vi fortfarande ägnade oss åt människooffer och idkade gruppvåldtäkt så fort vi lämnade vår egen härad.
Eller det kanske är den värderingsgrunden han menar? För han kan inte mena solidaritet med minoriteter, svaga eller utsatta. Det är knappast någon svenskt patent. Om man läser texterna noga, skall man finna att det snarare är ett muslimskt.
Och om han kommer dragande med det krista kärleksbudksapet blir jag direkt förbannad. För DET är defenitivt inget som har med den svenska värderingsgrunden att göra.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Ja, det där är jäkligt försåtligt, och jag fattar inte vilka framtida immamer som skulle vilja börja där.
Värderingsgrund är också en svår grej. Håller med dig om luckorna i den svenska, lägg därtill BILDEN många svenskar ändå har av sig själva där.
Läste för ett tag sen att det värsta som kunde hända (i Sverige) var att fler började rösta på Sverigedemokraterna. Jag är ingen förspråkare av SD, men jag kan tänka mig VÄRRE grejer.
Men jag tror att människan som sa det har en väldigt svensk värderingsgrund. Vad det nu är. Något väldigt FINT och väldigt luddigt och kön och hudfärg spelar ingen roll, typ.
Men i såna fall borde ju en vit man kunna bli president i USA lika gärna, dristade jag mig att säga.
Men se det gick inte det. Med en svensk värderingsgrund.
Jag är ingen fan av immamer heller, bara sådär. Men jag tror att de måste få behålla större delen av sin egen värderingsgrund för att kunna fortsätta att vara immamer. Annars blir de ju en underavdelning av svenska kyrkan, och det verkar, milt sagt, lite uddlöst.
Ja, det här blev virrigt, men jag undrar om inte svenskar borde fundera lite mindre på vilka värderingar de egentligen har, och lite mer på vad som verkligen händer.
Något jag tycker mig förstå att även du är inne på här.
Hej!
Karin, f d Royal Häst, numera K
De två sista styckena i ditt inlägg sammanfattar ganska exakt vad det var jag ville säga.
DVS att Lars Leijonborg är en gycklande gammal get som som måste tänja på de liberala gränserna så pass att de även kan rymma hans egen främlingfientlighet .
Nobelpris på det här inlägget,,dags att ställa Folprtiet mot väggen..
proggkungen
Skicka en kommentar