Paus, lägesrapport

I veckan som kommer byter min lillbrorsa tillbaka till DN. Han har haft Svenskan i ett och ett halvt år, men nu orkar han inte längre. Jag tror att han känner sig rätt instängd. Svenskan eller DN, längre än så kommer man inte i Stockholm i dag när det gäller morgontidningar. Två mörkblå ledarsidor. Två lövtunna kultursidor. Två hammarbyfrälsta sportsidor. Det är till stor del genom dessa vi bildar oss vår uppfattning om världen. Ibland undrar jag hur den ser ut egentligen.

Jag pausar nu på tredje veckan. Solen tittar fram alltmer och folk börjar intressera sig för vad man ska göra i påsk. I går ute på Willys stormarknad fick ungarna syn på påskägg som såg ut att rymma en kubikmeter godis ungefär. Jag sa någonting i stil med "tänk er de där på påskafton", men de svarade inte ens. Tanken var för orealistisk. För mycket av en utopi. Annars har de gått mest på socker hela helgen. Vi låter dem plocka ihop sina lördagsgodispåsar själva och i början brukade de stanna vid ett modest hekto, men nu är de uppe i ett halvkilo var, minst. Men det mesta brukar hamna i baksätet eller under soffan (eller i min käft), så det är inget att oroa sig för tror jag. De ser friska och spänstiga ut. Går sällan. Springer hela tiden.

Det finns inte så mycket att säga gällande mitt arbete. Jag träffade en person i veckan och började prata alldeles för mycket, så mycket att jag inte kunde sova sen på natten. Måste lära mig att hålla käft tills jag själv har gett det en rättvis chans. Om jag började ta råd nu, skulle det inte bli något skrivet alls.

Tomas Andersson Wij hade turnépremiär i onsdags. Det var strålande. Publiken stod upp efteråt. "Tommy och hans mamma" har aldrig låtit bättre.
Har ni hört den?
Om inte: se till att få göra det.

So long
Anders