I dag (eller i går) för 14 år sen föddes Boris. Jag hade varit ute någonstans och kom hem på nattkröken till en stämning som inte kan beskrivas på något annat sätt än helig. På soffan i rummet låg min katt och spann med fyra små svarta ungar runt sig. En av dem hade vit svanstipp och var lite större än de andra. Han fick heta Boris. (Syrrorna döpte jag till Doris, Hjördis och Lakris. Enligt säkra källor lever Lakris fortfarande någonstans i Vallentunatrakten, men de två andra är borta, liksom mamman.) Dagen därpå kunde jag läsa i tidningen att Curt Cobain var död. Han hade legat död hela helgen tydligen. Men jag tror inte på själavandring, så katten fick fortsätta heta Boris. Sen dess har familjen vuxit ytterligare. Boris lever väl i marginalen nuförtiden, men i dag är han kungen.
Så grattis Boris, I love you.
1 kommentar:
Jag lyfter på hatten för nestorn. Grattis Boris!
Skicka en kommentar