Jag såg lite Champions League på TV i kväll. Roma mot Manchester U. Wayne Rooney är 22 år bara, ändå är det som att han alltid har varit med. Han känns som en förälder nästan. Under en sån där match sitter ju gubbar i 90-års åldern hemma och litar på honom liksom en flygrädd unge litar på pappa under ett oväder. Han har skaffat sig ett litet skägg för att axla bördan, men ännu har han inte skäggväxt nog att jobba upp en riktig mustasch. Och geniet/kungen Christiano Ronaldo ser ut som en sån där lite kaxig unge vi hade på kollo, som ljög om att han hade borstat tänderna. Det fanns ju några såna smågrabbs och om de hade fintat av en bollen nere på gräsplan under dan, var man liksom inte lika sträng mot dem sen när det var läggning. Hur gammal är han? 21? Född 87? Jag vande in en 87:a på dagis när jag var i den branschen. Man är gammal alltså. Jag antar att jag är äldre än allsvenskans äldsta spelare. 2 år äldre än Henke Larsson i varje fall. Och ändå känns det inte riktigt som att jag har börjat med fotboll än.
1 kommentar:
Och Rooney kunde vara min son...Hemska tanke, eller nej, jag gillar min ålder. Mina rynkor och annat som gör entré efter fyrtio.
Intressant att varsebli hur ålders-perspektivet ändras med tiden. Är det skillnad på mäns och kvinnors upplevelse av detta tro?
Skicka en kommentar