skapelsens krona

På en annan blogg ser jag en bild av trubaduren och dramatikern Peter Barlach anno 93, och inser skönt det är att vara äldre. I dag har jag hängt i sjävla So-Fo:s nav hela dagen och har väl kännt mig mer än lovligt anakronistisk och gubbig i min lite för trånga tröja, men fasen alltså, jag är tusen gånger hellre 39 än 24.

På våren 1993 skrev Tomas Andersson (Wij) en artikel i Svenska Dagbladet, där han, jag och skådespelaren Jonas Karlsson diskuterade mansrollen. Jag minns att vi satt i Tomas lilla lägenhet bredvid arkitekthögskolan och drack te och pratade om hur svårt det var att få tjejer i säng, eftersom de bara tror att man vill ligga med dem hela tiden. Typ. Och att man förväntades vara matcho och absolut inte förväntades att gråta eller prata om sin barndom. Jag var alltså 24 år, Jonas 22 och Tomas 21. Vi hade långt hår och klädde oss i farfarströjor och en gång i veckan gick vi hem till mamma (i varje fall jag) och fick våra kläder tvättade. Det togs en bild också. (Jag har letat, men kan inte hitta den.) Vi poserar glatt i min gamla folka, som jag hade backat upp mot gräsmattan utanför huset där jag bodde då. Jag minns att det tog mig ungefär 20 minuter att få bilen i rätt position, för jag kunde inte manövrera en bil utan att stöta mot.

På kvällarna låg jag ensam i min säng och undrade över livet. Det var lätt att svara på frågor tyckte jag, i varje fall när någon stack fram en mic, men så fort lampan var släckt och jag stod liksom naken inför allt som skulle komma, fanns det inget att säga. Kvinnor behandlade jag som ett glas vatten i en öken och blev alltför uppmärksam och angelägen. På krogen flackade blicken. Varje gång jag såg mig själv i spegelglaset bakom baren tittade jag bort. Sanningen om den där artikeln är att jag inte lyckades få någon i säng, eftersom jag inte trodde att jag skulle lyckas. Och hela tiden tycktes jag förhålla mig till någon slags lag som gjorde vissa av oss till vinnare, och andra till loosers. Och den lagen kunde inte rubbas. Det var alltid andra som fällde avgörandet.

Det är så skönt att vara gammal äntligen. Jag ber inte längre folk om ursäkt så där reflexmässigt som jag gjorde då. Jag är man, snart 40 ju. Jag är skapelsens krona. Det är jag som bestämmer. Det är jag som fäller avgörandet.