Mimmi och Alex har någonslags mor-son kontakt inne i badrummet. Jag hör en rinnande kran, plasket från ett bad och hans skratt. Hon jobbar på det rätt hårt tror jag. Det brukar jag också göra. Man vill höra honom skratta mycket. Hans skratt är av det slaget att man skulle vilja spara det på burk att ta fram under alla de mörka dagar som väntar sen. Det kommer en tid när barnen inte är barn längre. När man kommer att sakna allt det här. Alex skratt till exempel. Det kommer långt inifrån och bubblar ur obehindrat bara man petar på honom.

Jag går kurs i stand-up den här veckan. Det är faktiskt rätt skönt att få vara dålig på något för en gångs skull. Vi fick skriva varsin rutin som vi sen körde för varandra. Åtta fullvuxna och en proffskomiker i ett litet rum. Alla var högröda av nervositet. Jag med. Min röst darrade. En kille började nästan gråta. Vi fick hemläxa också. Ska göra den nu.
Återkommer.