I går när jag såg dokumentären om Färörana och debatten om man skulle klassa våld mot homosexuella som diskriminering och kände vemodet rulla in som en dimma över nordatlanten, tänkte jag nog att jag skulle blogga om den.
Men jag nöjer mig med detta citat:
"Jag är 18 år och homosexuell. Jag bor på Färöarna.."
Man fattar läget
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
1 kommentar:
Jag har alltid velat besöka Färöarna, just pga att jag tror att där är så blått och vemodigt och isolerat och att vädret ständigt skiter sig.
Jag vet inte varför jag är sådan. Hittills har jag inte kommit iväg.
Vi får väl se.
Skicka en kommentar