Det regnar ute. För en stund sen körde en konvoj militärfordon förbi på Gullmarsvägen. Jag tyckte att en av de värnpliktiga såg ut som komikern Björn Gustafsson och en annan som Soran Ismael. Kanske är det SVT som ska spela in sketcher? Ibland har de budget, tänkte jag. Barnen leker i regnet ute på skolgården. Himlen är mörk, det är kyligt och ganska mysigt att vara inne. Mimmi sitter i köket och läser engelska texter om kulturbegreppet. Det är fullständigt tyst därifrån. Ibland vänds ett blad bara. Och - oj - nu hör jag hur hon läser någon svår mening med många svåra engelska ord högt för sig själv.
Jag har bestämt mig för att vara ledig i dag. Jag tänker inte öppna ett dokument som rör jobbet, inte tänka en dramatisk tanke. Ofta har jag dåligt samvete för att jag inte jobbar mer än jag gör. Inte i dag. Inte alls.
Ibland längtar jag tillbaka till Södermalm. Jag längtar efter de där mornarna innanför tullarna när det kommersiella livet pågår paralellt med det privata. När mammor och pappor på väg till dagis måste väja för brödbilen utanför konsum, eller PetSoundspeter som sopar av trottoaren utanför sin butik. Snart är jag tillbaka i min lokal på Duvnäsgatan i varje fall. Planen är att jag ska börja varje arbetsdag på Spuntino från nu och framåt. Det finns trådlöst internet där. Jag ska dricka en utmärkt kopp kaffe och blogga lite. Varje dag. Som en rutin. Jag börjar i morgon.
I dag ska jag hjälpa en kompis som blir pappa snart att hämta soffor i Nynäs. Vi ska köra pic-up och lyssna på radio och prata.
Londis dödsdag
2 timmar sedan
2 kommentarer:
Det låter som en utmärkt intention, kaffe i stadsbrus, för koffeinet och inspirationen.
Vackert. Melankoliskt.
Skicka en kommentar