Ibland behövs så litet. Männen på bilden kan rädda världen. De har muskler som väger över 500 kg. De kan flyga och slåss med svärd. Och de är odödliga.
Påskafton vid Jarun
2 veckor sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Anders Sparring
- Född 16 maj 1969 i Bromma. Uppvuxen i Upplands Väsby, Östhammar, Fruängen och på Södermalm. Manusförfattare med inriktning på barn-TV. Bokdebuterar våren 2012 med "Karla Brottare" Bor med flickvän och 3 barn i Årsta, strax söder om söder.
Populära inlägg
-
I det sorgliga mörker som heter Astrid Lindgren-filmatiseringar i regi av Olle Hellbom lyser Martin Ljungs karaktär Jocke med Kniven som ett... -
Brazil Jack var min morfars far. Han dog redan 1950, men från honom, genom morfar rakt in i mig, löper en tråd av kladdigaste självupptagenh...
-
Vem är du? Jag är Anders Sparring, 38. Jag bor i Årsta med min flickvän, 3 barn och en katt som nog inte har så långt kvar. Varannan morgon ...
-
När jag skiver in mina uppgifter bloggers inloggningsfönster gör jag det med fingrar som darrar som alkoholistens då han skruvar korken av d...
-
Jag måste läsa fler böcker. Så är det bara. Och just nu spelar det ingen större roll om det är bra eller dålig litteratur. Fler böcker ska n...
4 kommentarer:
Just odödlighetsfaktorn är mycket viktig. Den löser liksom allt :)
apropå odödlighet: du följer väl true blood på Canal +?
Dessutom, och när de behöver det, verkar de ha en pålitlig producent. Och... en orange liten sax.
Det är dödssaxen. En helig graal i de här sammanhangen.
True Blood? Nja, jag har haft så satans mycket att göra så jag har missat det. Har sett färdigt House nu på canal+, enda serien jag följer.
Skicka en kommentar