Piratförlaget har ju den där tävlingen på nätet nu, kapitel 1, är det någon som känner till den? Icke utgivna författare får lägga upp sina texter, skapa ett omslag, skriva egen baksidestext och leverera en kort författarpresentation, och så är tanken att den som når flest läsare får ett kontrakt för utgivning.
Eftersom jag är så pass fåfäng som jag är, har jag också publicerat en text där. Jag har varit mycket noga med pseudonym och så; att hålla mig kryptiskt i författarpresentationen osv, så det är ingen idé att ens försöka hitta mig där. Försök inte, tack så mycket. Texten är för övrigt jättebra, och jätteoavslutad (och det är inte ”Karla Brottare”), men det var inte det jag ville komma till.
Vad vill jag komma till?
Här om dan tittade en gammal bekant förbi mitt kontor och bara lovprisade bloggen. Hon sa att nätet är så fullt av oredigerade texter i bloggform, men att min blogg var ett lysande undantag.
Anna, jag är rädd att jag gör dig besviken nu, för jag har ingen aning om vart den här texten är på väg. Det snöar ute, så mycket kan jag säga. RESTAS fula sopbil försökte just backa upp för Duvnäsgatan, men fick ge upp. Blåa tvåan kommer farande från Barnängen och alla stackars pensionärer som inte har fått på broddarna än, halkar runt i modden som smörklickar i en stekpanna.
Nå i alla fall, piratförlaget – kapitel 1:
När jag är inne och kollar min text, ser efter vad som har hänt med den, om någon har gett den toppbetyg, om någon har postat en kommentar, drabbas jag av hur den fullständigt drunknar i andra texter. Jag postade för ett par dagar sen, men sen dess har ungefär 100 nya romanöppningar publicerats på sidan. Och jag undrar över hur organsikt det är verkligen är, detta att ”den som får flest läsare, får ge ut en bok”? För mig som lekman blir det i varje fall omöjligt att navigera runt bland alla texter som vill bli lästa. Jag klickar väl på de som har fräckast omslag, eller som heter något som lovar en smarrig fortsättning. Men när jag har börjat läsa och måste sluta hela tiden för att författaren inte kan stava eller gillar att beskriva solupp/nedgångar som ”magiska”, då lägger jag av, och de där riktigt bra texterna förblir olästa.
Jag menar att det skulle behövas en bra redaktör, som kunde sålla agnarna från vetet, innan texterna presenteras för en bredare allmänhet.
Som kapitel 1 ser ut nu, blir det den mest nätverksaktive som vinner. Eller den som har proppat sin text med sökord som triggar lustcentrum.
Lite som bloggvärlden alltså.
.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
2 veckor sedan
9 kommentarer:
Jag drömmer om att skriva. Har massor av idéer men så fort jag sätter mig ner och skall få ner dem på papper så blir det just bara nåt hyfsat bra kapitel. Sen tar det stopp. Jag måste ha press för att prestera och kan inte åstadkomma denna press själv...
Det bitterljuva med bloggvärlden att man hittar de man hittar och det är vackert så.
A-K: Samma här, precis samma här.
Huskorset: Du har så rätt.
Hej Anders,
Kul att du har valt att lägga in en text på Kapitel 1!
Vi är helt medvetna om att det är lite svårt att hitta fram till guldkornen på sajten, med det sätt som sajten just nu fungerar. Men många förbättringar är på gång. Vi körde igång Kapitel 1 för drygt två veckor sedan som en beta-tjänst och anstormningen av besökare och författare har varit långt mycket större än vad vi hade vågat hoppas på. Det är verkligen roligt med alla dessa engagerade användare. Massor av bra förslag och synpunkter strömmar in via mejl och via forumet på sajten.
För en vecka sedan hade vi ett stort internmöte med en första genomgång av alla förbättringar som är på gång. Och nu i dagarna börjar vi implementera dessa på sajten. Ännu mer kommer hända under december. Och självklart utvecklar vi sajten hela tiden. En av de viktigaste punkterna är just hur vi lyfter fram kvaliteten och inte bara populariteten. Håll ut ett tag till, så ska du få se.
Med vänliga hälsningar,
Mattias Boström
Piratförlaget
Och kul Mattias, att du hittade hit. Jag håller ut.
Jag funderar rätt mycket på skillnaderna mellan popularitet och kvantitet. Och tänker nu att jag inte orkar fundera för mycket mer på det, eftersom jag blir lite koko av det. Då börjar jag tänka att jag "borde" eller "skulle" en hel massa konstigt, och det borde och skulle jag verkligen inte. Jag tror nämligen att vad det än är man har att berätta eller tänker sig att dela med sig av, oavsett forum egentligen, så vattnas det ur av ängslighet kring vilka och hur många som kan tänkas gilla. Jag försöker så ott det går att i lugn och ro följa min egen rytm och det betyder att vissa följer med ibland, och ibland inte lika gärna. Och jag tänker att det kanske är lika bra det, att jag vänjer mig vid det, att uppmärksamhet och intresse verkligen är mycket godtyckligt. Medan behovet att uttrycka någonstans är en av mina konstanter, och att det är ömtåligt redan som det är.
Lite krångligt uttryckt kanske, men ändå.
Och jag tycker också om dem som inte kompromissar med sig själva eller söker snabba lättnader, förmodligen för att jag inte är lika konsekvent själv. Men jag försöker.
Popularitet och kvalitet, skulle det vara, förstås...
Voj, det är omöjligt för en vanlig dödlig att bli publicerad, verkar det ut som i alla fall. Måste kolla in vad det är för "kapitel 1" man kan/har kunnat lägga upp. //Liz
Skicka en kommentar