nu blir jag äldre

Nu blir jag äldre. Jag har haft det på känn det de senaste veckorna. Att det är nu det sker, det är nu jag tar klivet in i medelåldern. Borde kännas deppigt, men det gör det inte. Känns självklart. Jag fyller 40 om fyra månader. Det är ingen ålder, men jag är inte ung längre. För två år sen blev jag superstressad när jag var tvungen att lägga ut skärpet ett hål. Nu skiter jag i det. Det finns viktigare saker att oroa sig för. Hälsan ska man ju sköta. Cigaretter är inte okej på något sätt när man är 40 (det bestämde jag mig för redan när jag var 20 och jag har inte ändrat uppfattning i den frågan). Vill jag bli riktigt gammal måste jag hålla mig borta från dem. Och inte stressa och på något sett se till att jag är hyfsad lycklig och tillfreds med mig själv. Det går ju upp och ner med det där. Ibland är jag glad. Ibland inte. Men jag är inte lika känslig för min omgivning längre. För 10 år sen var kontext allt för mig. Befann jag mig i fel rum med fel personer kunde jag fullständigt döma ut mig själv och väggarna runt min självkänsla var så tunna. Så är det inte längre. Jag har upptäckt att jag har ett inre rum dit jag kan söka min tillflykt. En plats där jag mår bra och där jag känner mig 100% nöjd med mig själv. Även efter ett taffligt gigg på BB. Jag är inte så jävla känslig längre. Jag dömer inte mig själv efter dagsformen. Och jag tror att det är det som är att bli äldre. Det är det som är poängen.