Om jag hade skött min blogg lite bättre, hade jag haft 300 läsare om dagen, istället för de cirka 30 jag har nu. Jag brukar inte fundera så mycket på det där nu längre. Tycker att mina glesa, rätt så personliga och ofta korta inlägg passar en liten publik.
Men i dag önskar jag att jag hade skött bloggen liten bättre - att åtminstone 300 fick läsa detta:
Jag läste Bengt Ohlssons krönika i dag och blev arg. Hela dagen har jag gått runt och varit arg och nu i kväll när jag diskade hörde jag närapå röster. Och rösterna sa: "använd bloggen. Se till att få bort den där karln från DN-på stan. Det kommer både han och hans läsare att må bra av. 105 år som krönikör räcker. Det finns andra som ska ha hans plats nu."
I sin krönika i dag skrev Bengt Ohlsson i milt förtäckta ordalag att den som är EU-kritisk inte bör kandidera till EU-parlamentet. Bland annat gjorde han följande liknelse:
"Varför inleda en relation med någon över huvud taget om han eller hon har en massa sidor som är mindre tilltalande - kanske en ful dialekt, eller en burkig andedräkt.."
Lite tidigare i texten har han gett dessa EU-kritiker röst. Så här:
"Rösta på oss, säger de, så att vi får åka dit och negga."
Alltså: det här är argumentation som jag får ont i magen av. Jag minns när jag var tio och hade ett "atomkraft? nej tack!"-märke på jeansjackan och var hemma hos en kompis och lekte. När min kompis mamma såg märket, sa hon till mig att hon kunde tänka sig att åka hem till mig och slå av strömmen i mitt rum. Eftersom jag inte gillar kärnfraften.
Jag fick ont i magen då med. På exakt samma sätt. Hon sa det med ett elakt leende och helt utan värme och med en undertext som osade rågat mått och djupaste förakt för mig och min typ.
Sen fick vi saft och bullar och sen gick jag hem.
Bengt Ohlsson spottar ur sig sina antiintellektuella och ickehumanistiska åsikter på samma sätt som den där mamman. Han är sur, har fått nog, har blivit äldre och dörren som tidigare stod på vid gavel stänger han nu en liten bit varje gång han publicerar sig.
Men, för att vara på den säkra sidan, för att inte tappa alla sina södermalmsläsare på en gång, låter han oss förstå i en bisats att han omhuldar homoäktenskap och gillar miljön. Om jag vore redaktör skulle jag ta uppdraget ifrån honom innan det är för sent. Innan 2 bögar råkar kyssas mitt framför näsan på honom och han får nog. Eller innan han börjar lufta sina åsikter om invandrare. För jag är rädd att långt inne i Bengt O börjar tålamodet ta slut. Med dem också.
Till sist. Här är mina argument för att även den som är motståndare till EU bör kandidera till EU-parlamentet:
Om man lever i ett EU-land påverkas man av de beslut som fattas i Bryssel oavsett om man är för eller emot EU. Om man har problem med dessa beslut har man tre vägar att gå.
1) Man arbetar aktivt för at Sverige ska lämna EU.
2) Man kandiderar till EU-parlamentet (eller röstar på passande kandidat).
3) Man arbetar aktivt för att Sverige ska lämna EU OCH kandiderar till EU-parlamentet.
Ja, det finns ju en väg till man kan gå, och jag misstänker att om Bengt Ohlsson fick bestämma vore det den väg alla EU kritiker fick ta:
Man lämnar EU och flyttar till Norge.
Påskafton vid Jarun
2 veckor sedan
7 kommentarer:
Åh, vad jag håller med dig. Men jag misstänker att det där är just en grundläggande skillnad i hur man ser på sig själv som del av samhället. Att antingen är man en människa som genom sina ställningstaganden ser möjligheten till förändring, eller en människa som säger ja eller nej till något som någon annan bestämmer om och som redan är fast och ska konserveras utan diskussion.
För mig är det lite samma sak som när vissa svarar på mina klagomål om frilanslivet med "jamen byt jobb då, du som är så smart skulle ju kunna tjäna massor med pengar om du bara ville". Men det är ju inte det det handlar om. Jag VILL vara frilans, jag VILL jobba med teater, men jag tycker att villkoren borde vara bättre och alltså påtalar jag felen och stannar och kämpar. För min rätt och alla andras.
Vissa säger att man är dum som resonerar så. Jag tycker att man är stark och modig som vågar. Att försöka förändra är alltid svårare än att lämna skiten, vare sig vi pratar konst eller EU.
Bra!
Läste också hans krönika i går och blev fundersam över den ganska odemokratiska tonen. Jag har inte bett om att få bo i ett EU land, men eftersom jag nu gör det så vill jag förstås vara med och påverka polititken!
ps. Apropå att vara barn/ung med ett "Atomkraft - nej tack!" märke på kläderna: Jag fick alltid höra: "jamen, då kan ni som är emot kärnkraft bo i grottor då!"
Och det var den snälla varianten ... de andra gångerna blev man spottad efter och kallad kommunisjävel ...
Suziluz: Jag tror att folk blir otrygga av den som stretar emot. De vill ha fast mark under fötterna. Inget som stör. Tystnad så att de kan slumra vidare.
Kaffepulver: Till mig sa de appropå kärnkraften: "Stick hem till sovjet då."
Tack för tipset, liksom.
Hej!
Men det är inte Europaparlamentet som beslutar om Sverige ska vara med i EU eller inte.
Hej!
Men om man nu lever i EU, måste man väl få vara med och påverka besluten som fattas där, oavsett om man vill att Sverige ska stanna kvar eller ej.
Att det inte är EU-parlamentet som beslutar om Sveriges medlemsskap vet jag. Om det beslutar ingen. Som jag har förstått det medger inte Sveriges kontrakt med EU något utträde.
Bengt Ohlsson är en idiot och en knackig skribent. Han är spiken i kistan för den där pruttdoftande hammarby/söderromantiken som alltid mynnar ut i en reaktionär brakskit.
Låt Ali Esbati vara krönikör istället, eller någon annan som har nån slags begåvning.
Din bror!
Bengt Ohlson är en nolla. Har alltid varit.
Din vän!
Skicka en kommentar