I går fick jag en ny mobiltelefon, man får ju det mellan varven. Förr hade man samma telefon i hela livet. Minns farmors kobra, utan ringsignal, som hon hade köpt i slutet av 50-talet och som hon hade fram tills hon flyttade in på äldreboendet i början av 2000. Eller vår gråa med allt blyertsklottret i nummerskivan och med telefonnummret till Tuskö inklämt bakom plast på fronten.
Men ny mobil alltså. Jösses vad kul det är - i 20 minuter. Därefter tomhet. Tomhet utan gräns och slut. Jag vet inte hur andra människor funkar, men när jag får en ny teknisk leksak, vill jag liksom dricka upp alla funktionerna, eller koppla ihop mig själv med prylen. Jag går in i en kort men intensiv förälskelse. Det är bara jag, prylen, manualen och en massa sladdar och embalage. 20 minuter senare är förälskelsen över. Embalaget (och tråkigt nog en del viktiga papper med garanti och sånt ska det visa sig senare) ligger i pappersinsamlingen och prylen ligger bland allt annat som ska förvaras.
En annan grej med ny mobil är alla kontakter som oförklarligt försvinner någonstans i glappet mellan den nya och den gamla. Så om ni vill finnas i min telefonbok: skicka ett sms till 0707652555.
Gör´t.
3 kommentarer:
Själv blir jag aldrig förälskad i nya apparater, jag blir bara ängslig och teknik-trött. Det är först när vi lärt känna varandra och prylarna nästan rasar ihop som jag börjar känna ömhet och inte vill skiljas... Hm.
Wow! Du och jag har samma operatör.
Small world ;)
Lilla Blå, jo men det var länge sen man hade något så länge att det hann rasa ihop. Bortsett från bilen då, och den älskar man ju bara mer, ju längre man har den
Nonensakuten: Ja, vad är oddsen för det.
Skicka en kommentar