skallerormarnas gulag

Just det: Vi var på Skansenakvariet i dag. Bland annat träffade jag på Anders Duus med familj och fick mig ett kort samtal om livsval och yrke medan giftormarna sov sin glädjelösa sömn bakom skjutglasen.

Jag vet inte om man håller temperaturen lite låg med flit, nu på vintern. Min bild var att Skansenakvariet skulle vara en varm och fuktig oas mitt i den vinterkalla staden. Lite som ett moderliv i Gulag. Jag frös något så brutalt om fötterna när vi kom dit, men de ville inte tina under hela besöket. Jackan hade jag på mig och småhuttrade faktiskt lite inför de sovande reptilerna.

Det är läskigt på Skansenakvariet. Jag föreställer mig att det inte skulle behövas allt för många korta misstag innan en sömndrucken skallerorm var lös där bland barnfamiljerna. Kanske att den rullade ihop sig i en barnvagn och inte gav sig tillkänna förrän efter flera timmar. "Snakes on a Djurgårdsfärja" - kan det vara något?

Under varvet i "barnens regnskog" gick jag med huvan uppdragen av rädsla att en dvärgsilkesapa eller liknande skulle hoppa ner innan för min skjorta. Och även här drabbades jag av ormfrossa. Vart skulle jag ta min tillflykt om jag vore en nyss utslunken kobra, tänkte jag - till barnens regnskog så klart. Och så tänkte jag på allt man har läst om skogshuggare i Indien, hur de går med en mask föreställande ett ansikte i nacken för att inte tigrarna ska anfalla dem. Tigrar anfaller alltid bakifrån. Och jag drabbades av rysningar vid tanken på att få 500 kilo hungrig tiger över mig där inne i barnens regnskog, tog Alexander i handen och sprang ut igen.

De vill att man ska hålla dörrarna stängda in till barnens regnskog nu för tiden. De har "nya apor" sägs det. Kanske var det därför jag var lite undermedvetet nervig. Nya apor ska man akta sig för.

Efter några frusna varv där inne - och ett kort samtal med A Duus och hans flickvän (fru?), lommade vi ut i museishopen (läs leksakaffären). Mårten ville ha glass. Det fick han inte.

Sen tog vi bilen hem. Ingen orm hade överlevt där inne kan jag säga. Knappt ens jag själv. Jag fick skrapa rutorna på insidan. Sen körde jag mot enkelriktat och rattade hemåt under tystnad. Barnen somnade. De sover nu också. Förhoppningsvis gör jag det snart med. Gonatt.