Det ligger en hög apelsinskal och en snusdosa bredvid mig i soffan. Klockan är jättemycket och jag har lagt upp bilder till El Mundos facebookgrupp. Så nu antar jag att det sitter komiker i singellägenheter runtom i Stockholms förorter och taggar sig.

Det har varit en lång dag i dag. En fin dag på många sätt, men också just en sån dag man helst vill glömma. Motvind på väg till jobbet. En obehaglig känsla av att något - man vet inte, men något är det - inte är som det ska. Snöblandat regn och inte en solglimt. Är allt över nu? Blir det inte mer? Är det november nu igen. På gatorna nere i Frihamnen dånar långtradare förbi så tätt att man är nära att blåsa av cykeln. Trött stämning på eftermiddagen, cykel i snålblåst hem igen. Åter den där känslan. Något är inte som det ska. Middag. Diska. Läggning. Ett barn vill aldrig somna. Vill byta säng, ligga inne hos mamma, blir mörkrädd, kommer ut igen och kan fortfarande inte somna. Jag sitter i soffan med min dator och min kamera och tycker inte att jag har tid med barn längre. Inte efter klockan tio. Tillslut somnar han. Sover nu. Lillbrorsan har svettats så att det nästan känns som att han har kissat på sig. Men det har han inte. Jag sitter i soffan. Har ätit en apelsin. Snusat en påssuns. Bloggat en blogg. Gonatt.