När jag stod och väntade på bussen vid Slussen i morse jag såg en stor rovfågel svepa in från Saltsjön över våra huvuden och vidare in mot Riddarfjärden. Jag tänkte att om detta vore en mycket beläst fågel, hade den nu kunna jämföra sina synintryck mot inledningsstycket i August Strindbergs Röda Rummet från 1880. Jag har inte läst Röda rummet, men den där inledningen kan man ju. Den tillhör allmänbildningen. I varje fall för oss människor.
Det tog nog en stund innan jag verkligen förstod att detta var en rovfågel. Rovfåglar ger ju något högre vilddjurspoäng, om man säger, än vanliga fåglar, där till exempel en kråka ger ungefär 0,5 procent och en koltrast 2 (en uggla ger 10, vilket också är det högsta, jag har bara sett uggla i vilt tillstånd en gång i livet. Det var magiskt, fullständigt ljudlöst, som att vara med i en spökhistoria). Först trodde jag att det var just en kråka som flög där uppe, men när "kråkan" blev anfallen och bortmotad av en annan fågel och jag såg hur oerhört mycket större den var, insåg jag att det nog var en rovfågel ändå. En stor jävel dessutom. Kanske en havsörn? Jo för det finns havsörn i Stockholms skärgård. Den mindre fågeln höll sig mycket nära, just ovanför, och gjorde små ilskna utfall. Rakt ovanför Karl Johan-slussen lät den sig nöjas, och vände åter mot KF-huset, eller Fjällgatan, eller var nu en mindre fågel håller till en kall och snöig och mörk dag som i dag. Jag föreställer mig att den hade hjärtklappning, adrenalin. Att den på något sätt mådde bra. Lite som en villaägare som har gått vakt en natt i området och har lyckats jaga bort en inbrottstjuv.
Så kom bussen och bland passagerarna fanns Ernst Billgren, lite örnlik faktiskt, med stor rock och med hoodluvan på Rockyvis över kragen. Jag pysslar inte med kändispoäng, men i Stockholm på kontorstid borde han inte ge mer än 4.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar