I går kväll petade Mårten ner en äppelkärna i en glasburk full med jord. Sen ville han ha burken med sig i sängen. Han hade riggat en gammal nappflaska med vatten så att han kunde vattna noga hela tiden. Vi förklarade för honom att fröet nog måste stå i ett fönster om det ska bli något och efter ett tag gav han sig, men vi fick lova att gå upp i natt och titta till det lilla fröet. Nu är han rätt het på att det ska gro, kan jag säga. Jag har sagt att det inte kommer att hända något alls på minst fyra dagar, men jag vet inte. Funkar det ens att köra ner en äppelkärna i jorden så där? När jag var liten kunde man ju göra det hela tiden, men nuförtiden känns allt så sterilt och det skulle inte förvåna mig om det finns EU-beslut om att man inte får sälja äpplen vars kärnor kan gro.
I vilket fall som helst verkar Mårten full av förtröstan. Nu är han bekymrad över hur den där lilla glasburken ska kunna hålla för ett helt träd (vilket kärnan blir om några veckor i hans värld). Jag sa att man kanske får flytta över plantan till en större kruka ute på balkongen när burken blir för liten. Mårten verkade glad och så spratt han till. "Pappa! Vi kommer att kunna plocka äpplen på balkongen."
Sen somnade han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Trevligt, men det är fan så mycket jobbigare att läsa vit text mot svart, än tvärtom. Tips från den som gärna läser dig.
Åh, det var roligt att höra att du gärna läser. Känner bara att jag måste ha en liten ändring (brukar ändra en gång i halvåret), mest för att svart är mycket snyggare när man lägger ut bilder.
Skicka en kommentar