I förrgår kväll blev jag äntligen klar med en bok som har följt mig lite om en skugga under de senaste fem åren. Har haft lust att blogga länge nu, men den här gången vann min karaktär över de sociala medierna. När jag väl var igång gick det fort och plötsligt, utan förvarning faktiskt, insåg jag att jag var klar och att det bara återstod att skicka vidare till förlaget. Jag är för övrigt oerhört nöjd med resultatet. Fattar plötsligt poängen med att lägga saker åt sidan ett slag, att inte skriva och försöka glömma bort sitt arbete under en tid, för att sen ta upp det igen och titta på det med nya ögon.
Nu håller jag tummarna för att förlaget gillar också.
Ute är det regn. MIn utsikt är tallar, 40-talshus och fragment av Södermalm. Från barnens rum kommer spridda ljud av pixaranimerad action. Stella är hemma för ont i magen och Alexander kräktes för två dagar sedan och måste alltså vara hemma i dag också. Jag har fortfarande morgonrock på mig. Inser att klockan redan är 12:25 och att den här dagen kanske redan är bortspelad, men jag tror att jag skiter i det faktiskt. Det goda arbetes positiva energi dröjer sig fortfarande kvar i mig. Vi får se hur det ser ut med den saken i morgon. Tänkte blogga då också.
En dag i Hrvatska Kostajnica
5 timmar sedan
2 kommentarer:
hejhej och heja! jag korsar ett par tår och eldar upp örter under entonigt mässande.
i övrigt håller jag med om det där med att lägga åt sidan.
roligt om någon av dina grannar där i Jonsered försiktigt kommer förbi och undrar varför du eldar örter och mässar entonigt: "Jo, det är en grabb i Stockholm som har skrivit en bok, och jag tänkte hjälpa honom att få den utgiven"
Tack för omtanken i varje fall. Jag hoppas att det funkar.
Skicka en kommentar