Jag vaknar upp till nyheten att Usama Bin-Laden är död (som väl alla kommer att göra i dag), hör på radion hur "tiotusentals firande amerikaner" har samlats i Washington. Hur de tjoar och jublar, hur de har klättrat upp i träden med flaggor. Får en bild av undergången när jag hör det där med flaggviftande amerikaner i träd. En bild av hur de sitter där, insvepta i sina flaggor, lite med ryggen mot åskådaren, som om de döljer något - ett vapen under en flik av den där flaggan, hur de talar till varandra på ett gåtfullt och hemligt språk, hur de nickar i samförstånd, pekar ut ny riktning och drar sina vapen.
1 kommentar:
Är det inte så att Amerika ligger främst bland politikermördande nationer i världen (och då menar jag förstås deras egna politiker), tätt följt, förmodligen, av något latinamerikanskt land, där man ofta också skjutit på presidenten med USAs bistånd.
Jag har inget emot att somliga vissa typer dör eller fängslas. Men efter domstol är bättre än utan domstol.
Nu står det diplomatiska gänget och håller händerna framför kuken, medan Nato målar in sig i ett hörn.
Och: Någon har väl reagerat som det mest primitiva djuret inom mig: Låt oss för helvete bara få slut på skiten.
I Libyen and elsewhere.
Skicka en kommentar