Sommargotland har inte riktigt vaknat än. I morse när jag gick en ganska rejäl runda just efter frukost mötte jag bara kanske tre bilar. En timme var jag ute. Hos grannen var det visserligen ett jävla liv på midsommar. Fyra range-rovers stod parkerade på gräsmattan och framåt elva hördes en serie fruktansvärda - om än muntra skrik som liksom dundrade fram som kanonsalvor genom syrenhäcken. Vi satt själva ute och åt och började spekulera i vem som skrek, och varför. Kanske var det någon som drog en ovanligt stark och god lina kokain där nere. Det hördes barn också. Glada barn som hoppade på studsmattan och badade i swimminpoolen. Han är rätt tät vår granne. Har råd med det mesta som är dyrt. Som pool och vitt pulver. I morse var bilarna borta. Kvar på gräsmattan stod bara den där arméjeepen som brukar spruta ur sig riktigt svarta avgaser och som han bara kör med när han ska åka till havet eller till någon strandäng och grilla. Gotland är på det hela taget rätt perverst så här års. Inte än då kanske, men snart rullar hela stylist och reklamargänget in och sen går man runt med det där mindervärdighetskomplexet som börjar bli lika förknippat med en sommar på Gotland som doften från en jasminhäck.
Men i kväll var det lungt. Inga grannar som sprang runt med bar underkropp på andra sidan vägen. En vacker kvällssol, vindstilla, god mat och fotbollsspel framför huset. Det är sommar nu. En prövningarnas tid. Det är nu man ska spendera allt det man har byggt upp under året, ta tag i de där lösa ändarna som inte har hunnits med än, och bygga upp nya krafter inför ytterligare ett år i maskinen. Reser vidare i morgon. Vet inte hur det är med internet dit vi ska. Men vi hörs.
/Anders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar