I kväll tog vi farväl av havet

Fina stranden nere vid Backåkra som jag älskar och där jag har haft så mycket kul. En gång sov jag och Chrille kvar här efter ett party vi inte kunde ta oss hem ifrån. Jag vaknade med en huvudvärk som inte stod Fjodor Dostojevskij långt efter i djup och klang. Det var sommaren 1997. En varm sommar.
En annan gång, 2008 tror jag, hade vi kört bil hela dagen från Stockholm. Det är 66 mil från Årsta och hit ner. Det var varmt som utav bara helvete i bilen, barnen grät och bad på sina bara knän: "stanna!", men jag bara körde. Genom småbyarna mellan Brösarps backar och Borrby, över åkrarna den sista biten, ut på kustvägen en liten bit, så svängen ner vid skylten, långsamma vägen genom naturreservatet någon kilometer tills vägen tog slut och havet öppnade sig för oss. Chrille tog emot oss givetvis, med rullcigg och kaffe i termos. Sverige slutar här. Något annat tar vid. Det är varmt och vågorna rullar in. När man sakta går ut i vattnet vänder man ryggen åt hela skiten omsluts av havet och glömmer allt man bär på.

Nu är sommaren slut igen. Den fick ett värdigt avslut. På den plats i hela Sverige jag älskar mest.