Sista spöket Laban

Jag sitter och kämpar med mitt absolut sista avsnitt av lilla spöket Laban. Sen är det slut. Det är alltid något skitnödigt över det absolut avsnittet sista av vad man än gör. Det är som att man ska få med allt det där man missade under hela produktionen, alla gagsen och tokroligheterna, alla aspekter som serien har inbjudit till men som man inte riktigt har tillvaratagit, in i det sista avsnittet. Knorren.

Du är aldrig bättre än ditt senaste manus, som någon sa.
Det är ett perspektiv jag helst inte vill tänka på just nu.
Nu har jag en idé som är så konstruerad och tillkrånglad att skrivprocessen blir som att backa in en husvagn i ett för trångt garage.
Jag tror att jag kommer att få börja om igen.