lördag 2 juni 2007

Stieg Larsson

Jag kallade mitt föregående inlägg "Sonja Åkesson". Det var en dålig titel. Pinsam. Jag vet ingenting om Sonja Åkesson, jag har närapå läst ingenting av henne och jag har ingenting att säga om henne. Ändå tar jag mig ton och påstår att jag skulle ha det. Stackars alla sonjaåkessonfantaster som är ute och googlar på sin idol och hamnar hos mig. De måste bli ungefär lika besvikna som Marcus Birro blev, när han googlade på sig själv och hamnade här.

I går ägnade jag nästan hela dagen (i smyg) åt Stieg Larsson. Det är lite som porr det där med svensk krim. Man läser bakom låsta dörrar och kan absolut inte sluta, för det dyker alltid upp något smaskigt på nästa sida. I nya boken är Larsson nästan kusligt profetiskt när han låter avgående chefredaktören för Svenska Morgon Posten drabbas av en hjärtinfarkt och falla död till golvet på sin egen redaktion (i morse läste jag att Filip och Fredrik hyllar Stieg Larsson för att han romantiserar arbetsnarkomani).

I förrgår läste jag en DN-intervju med Larssons yngre bror Joakim. Det är han som har rättigheterna till böckerna eftersom Stieg Larsson aldrig oficiellt var sambo med sin sambo (tillika bollklank under de tio år då han skrev sin trilogi). Joakim Larsson säger typ att "Stieg var alltid en bra historieberättare" och att han var politiskt intresserad och gärna diskuterade hemma vid middagsbordet: "Det diskuterades mycket i hemmet om den tidens aktuella frågor som Vietnamkriget, svälten i Biafra och ryssarnas inmarsch i Tjeckoslovakien. Stieg engagerade sig i Vietnamrörelsen och i vänsterrörelsen och det hände ofta att han och hans kompisar satt och diskuterade med mina föräldrar långt in på natten. Det lade även grunden till hans förmåga att acceptera andras åsikter."

Det är någonting med Joakim Larssons ord som klingar väldigt falskt tycker jag. Inte bara genom de standardformulerringar han använder sig av utan också därför att DN inte ställer en enda motfråga. I en tidigare artikel i samma tidning stod det att läsa att Stieg Larsson inte hade någon kontakt med sin far eller sin bror; att han tillbringade sina första 12-13 år med sin farfar och att han lämnade föräldrahemmet när han var ungefär 17.

Nu är jag säkert svinkonspiratorsik, men kan det vara så att DN har tvingats publicera intervjun med Joakim Larsson. I dag startar deras nya sommarförljetong: "Luftstottet som sprängdes" av Stieg Larsson. Varje dag under hela sommaren.
Jag menar: det är ju han som har rättigheterna till boken. Han måste väl ha gett sitt godkännande.

Å andra sidan. Jag har ingen annan information än den jag har fått genom DN och möjligtvis Aftonbladet. Sen har min konspiratoriska och revanchistiska hjärna kokat ihop resten.

Och då kan det bli fel.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fast jag googlade inte mig själv. Jag tycker bara om att läsa bloggar
Mvh Marcus Birro

Anonym sa...

Härligt,
jag med.
(Men jag googlar en hel del på mig själv också) /Anders

Kai Stavre sa...

Den här bristen på åtminstone en verkligt bra svensk dagstidning får mig att tänka på hur bra det var att man fick lära sig engelska redan i grundskolan.

Och på hur lite Bengt Ohlssons (förmodligen) halvironiska näturkoppling har med mina informationsbehov att göra.