Jag har blivit sjuk igen. Utan förvarning insjuknade jag i hög feber och frossa nu på eftermiddagen. Jag lagade middagen som jag hade planerat och klämde till och med en halv flaska vin, men sen fick jag kapitulera för mattheten och störtade in i vår säng, där Stella redan låg och hackade tänder.
Det är faktiskt rätt mysigt att ligga så där och vara sjuk, om man har sällskap. Jag och Stella låg och småpratade och flamsade en stund, innan hon somnade mitt i en mening och jag plockade fram Carina Rydbergs senaste. Om man är småbarnsförälder finns det inget bättre än att så fullständigt kunna hänge sig åt en roman, som man kan när man ändå är bunden till sängen. Men den här är svår. "Den som vässar vargars tänder." Det finns ingen direkt nåd i den titeln. Redan på första sidan fick jag en klump i halsen. Hon är en otrolig författare Carina Rydberg. Hon är så skicklig att jag får intrycket att hon bara lever på riktigt genom sina böcker. Att den här prosan är mer verklig för henne, än den värld hon lever i. Jag har inte hunnit mer än 70 sidor, men jag kan redan säga att här pekar allting rakt mot stor katastrof. Fantastisk bok, men ingen vidare feberläsning.
Jag önskar att jag inte redan hade läst Gentlemen.
Ännu en historia som kanske får sitt slut.
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Oj.
Dubbel glädje är delad glädje,trots allt!
Skicka en kommentar