Alla kan läsa

Om jag har lärt mig något under de åtta månader som jag har skrivit i den här bloggen, är det att allting man skriver förr eller senare kommer fram till den man skriver om, vare sig man vill det eller inte. Jag har vid ett par tillfällen tagit bort inlägg sedan den jag siktade på har hört av sig och undrat vad jag menar. Det går inte att skjuta några skott ut i ett anonymt mörker utan att tro att de ska träffa.

JJK skriver om sin otrevliga kändisgranne i ett inlägg och jag vågar satsa pengar på att den där grannen har hört av sig till honom med ett syrligt "jag såg att du skrev om mig, så trevligt" innan den här helgen är över. Budskapet går fram. Folk googlar på sig själva, de blir tipsade av vänner, råkar höra om någon som har läst och blir nyfikna.

Buksvåger är ett äckligt ord, men jag hörde någon gång att alla män födda mellan -55 och -70 och som någon gång har varit sexuellt aktiva är buksvågrar med Gene Simmons i Kiss i maxiamlt fjärde led. Den här världen är trängre än man tror. Någon känner någon som känner någon som tycker att "det här borde jag informera om".

Jag hade knappt hållit på i tre veckor när jag skrev något väldigt elakt om en halvkänd debattör här i bloggen. Jag hade väl max 5 läsare men lika förbannat hittade han hit och lämnade en kommentar bara timmar efter att jag hade publicerat. Man lurar sig att tro att bloggen är ett privat samtal med några utvalda läsare. Så är det inte. Det är en megafon riktad rakt ut i offentligheten. Alla som vill höra, hör.

Jag tänker nu sätta mig ner och skriva vänliga förlåtmig-kort till några personer som förtjänar det. Och ta bort ytterligare en text.