gore tex

Det blev en väldigt bra helg det här trots att det är i mitten av november och att november är en månad som liksom inte uttrycker någonting annat än att det inte längre är löv på träden men att det ännu inte har kommit någon snö, typ. Och att det inte är jul än. Men av någon anledning blev helgen bra. Det är som woodoo det där. En helg blir bra utan att man förstår varför. En resa blir usel trots att man gjorde allt rätt. Man är utlämnad till makterna. Högre krafter styr. Helt klart.

Men den blev bra. Kanske berodde det på Cronemans TV-krönika i DN i morse. Kanske berodde det på middagen i fredags, eller på filmen vi såg efteråt. Vi har varit inne mesta tiden. Två av ungarna har haft maginfuensa och kolla, jag blev nerspydd två gånger natten mellan fredag och lördag, men inte ens det lyckades dra ner helhetsintrycket. När man har småbarn gör inte en en sprinkelfestival som den som utspelades i barnens rum just då så mycket om man inte ska jobba dagen efter. Kraven på livet är rätt basic på något sätt. När man har bytt lakan och tvättat av sig själv och barnet, somnar man om och försöker att inte tänka framåt så mycket. Magsjuka barn är också lite slöa och lugna barn som ritar eller tittar på film. Det värsta är väl är den dova oron över att man själv ska vara smittad och kanske känner man sig lite psykoillamående, men något större obehag är det inte tal om. Inte en helg som denna.

Farmor köpte vinterskor till S och M i dag (de är friska nu). Sånt måste göras och vi borde väl ha gjort det för 3 veckor sen, men nu är det problemet ur världen. Gore Tex till båda två. Snygga är de också. Hoppas det blir svinkallt snart, så att de får testa dem.

TV-n står på och skränar i bakgrunden så jag tappar koncentrationen hela tiden. Jag såg inte Jennifer Fox i kväll. Hon är bra, filmerna är jävligt bra, men det är något med hennes röst och tilltal, ett drag av extrem självupptagenhet och ett intellektualiserande in i minsta pausering, som gör att jag faktiskt inte orkar med henne varje söndag. Och de där männen hon har relationer med - Kai från sydafrika, Peter från Schweiz - de känns så parodikst knepiga och man förstår på något sätt att hon har valt just dem för att det aldrig kommer att kunna bli någon av dem på riktigt. Hon klarar inte av att leva utan en bakdörr öppen. Det står rätt klart tycker jag. För mig är alla bakdörrar stängda. Just nu känns det bara skönt.
Kanske var det därför helgen blev så bra?