Jag satt på det där fiket i förmiddags igen. Märklig känsla, men jag kände mig som en inkräktare i dag. Vass stämning i luften. Någonting internt. Jag höll mig på min kant. Samtal pågick som jag inte kunde låta bli att tjyvlyssna på. Kände mig lite utanför. Återkommande känsla. Det är inte fiket. Det är jag.
För så här är det. När jag väl har fått korn på ett nytt sammanhang eller en öppen mötesplats där jag känner att jag är välkommen, vill jag helst så snart det går förskjuta mig in mot centrum. Jag kan inte sitta i preiferin och lyssna som jag borde ett tag till. Jag vill stå på borden och hålla i precis alla trådarna. Och det är det ju sällan någon som förstår.
Som jag sa: Det är inte fiket. Det är jag.
Så som av en händlese lyssnade jag just på Sofia Karlssons tolkning av "Ett gammalt bergatroll".
Hum, hum - tänkte jag - jag får väl drumla hem nu.
3 kommentarer:
du är så fin där i hörnet,,,vi har alla våra egon....
fika i ro
proggkungen
-Det vi i själ och hjärta brinner för,bör vi ge utlopp för!Stand-Up-kursen ger dig kanske anledning att få"stå-upp",på bord nummer 1!!Du förenar värme,ironi och humor med den"livsgnista"din blogg utgör.-Författaren,skådespelaren och familjefadern...Alla ögon-Fokuserade på dig???-Ljuset...
Anonym: Tack!!!
Skicka en kommentar