Jag skriver blogg liggande i sängen med ryggen mot fotändan och nacken mot väggen 40 cm bakom. Jag hamnade så och oj där var en dator med ett fungerande internet och jag som inte har skrivit ett inlägg på ja vad kan det vara, en timme snart. Barnen ritar teckningar. Mimmi är på toa. Vi ska snart få dem i säng, så att livet kan börja. Ibland kommer jag på mig själv med att - i ungefär just den här positionen - bli irriterade på att de inte går och lägger sig snart. Att inte någon tar tag i det. Kan inte någon annan göra det. Någon annan vuxen. jag gick ju i barndom i går, kan inte någon av den tidens vuxna komma och styra upp. Inte nödvändigtvis mamma och pappa, men någon i den stilen. Vuxna var ju vuxna på riktigt då. Pappor på 32 luktade armsvett och hade tung andedräkt, morsor på 30 hade hängbröst och lös midja och de skulle aldrig lägga sig obekvämt tillrätta på sängen och blogga när ungarna borde gå i säng. Det är jag övertygad om. Nu är Mimmi ute igen. Hon är i varje fall vuxen nog att fråga om ungarna är redo för läggning. Själv måste jag kolla en grej först. Det är ju derby i kväll (det var det aldrig när jag var liten).
Ja just det - Anna - jag är han näst längst till höger med slipover.
8 kommentarer:
Ha, äntligen före den där Ankie!
Inte många vuxenpoäng att ligga i sängen o blogga när kidsen borde läggas. Ansvar hallå. Och det där derbyt...
Sen är jag grymt sur för att jag gissade fel.
Du gissade på Pernilla Svensson. Jag var lite kär i henne.
Nu skrattade jag högt!
(förmodligen pga viss igenkänning)
Jag skrattade också högt i igenkänning som sker ganska ofta.
Läste samtidigt inlägget om Engla. I princip håller jag till fullo med Anders, det handlar om att sälja lösnummer, och det hjälper oss inte. Men, jag skulle (som dömt i brottmål länge) efterlysa en större debatt om varför DE blir som de blir. Många, särskilt pedofiler, har själva en barndom full av tidiga övergrepp, ibland ingen utsatt barndom alls, ibland en ren medfödd psykisk sjukdom, ibland en serie händelse i vuxenlivet eller kanske inte ens det. Jag är dessvärre nyfiken på vilken grupp han tillhör. Så ska de publicera namn och bild för min del får de i så fall ge en någorlunda rättvis och analytisk beskrivning av varför det gick så fel i hans liv.
Karin
Hmm, vill revidera. Varit borta några dagar och har nu i en timma läst på nätet och i båda dagstidningarna om hans bakgrund. De flesta av mina frågor är besvarade. Och faktiskt är det ju så att de inte hade behövt visa bild utan bara kunnat ge honom ett alias. Denne Anders har ju också anhöriga. Karin
Anders, från en namne.
Helt plötsligt är dom 18 och pratar om körkort och om universitet och om Sweden Rock och om datorer som är (minst) 4-kärniga.
Med risk för att låta patetisk: var sak har sin tid!
Lev i frid.
/anders
"Pappor på 32 luktade armsvett och hade tung andedräkt, morsor på 30 hade hängbröst och lös midja och de skulle aldrig lägga sig obekvämt tillrätta på sängen och blogga när ungarna borde gå i säng."
He he. Beskrivningen av föräldrarna på 1970-talet känns träffande även om åtminstone den ena kanske skrev känsligt och armsvettsärligt i sin dagbok, stickade eller var på politiska möten istället för att blogga när barnen skulle läggas.
Men OBEKVÄMT lade de sig aldrig med dagboken, med stickningen eller på mötet.
Aldrig obekvämt.
Skicka en kommentar