snart

Alex kunde inte vara tydligare. Han har satt på sig sina små skor själv och står med jackan i handen i köksdörren och säger "mamma". Det är det enda ord han kan. Det kan betyda vad som helst inom fältet jag-har-ett-behov.

Han vill gå ut. Det ser fint ut ute. Det ser vindstilla ut. Hur ska han kunna veta att det bara är +3 och att brorsan fortfarande är sjuk.

Nu har ena skon åkt av. Han linkar ut i vardagsrummet där Mårten spelar Yoshi Islands. Det är ett banalt litet soundtrack till det där spelet. Glatt och urholkande, som droppen i stenen. Vi har hört det varje dag sen den 25 juni förra året. Jag hör varannat spel Alex tar. Nu är han i köket igen. han har en schal med sig. Sätter den på huvudet. Vill att jag ska hjälpa. Vill gå ut.
Ska få gå ut.

Om en liten stund.