Eftermiddag nu. Cyklade från drama ner genom en ljum men ganska blåsig huvudstad. Mötte Martin J med kusin nere vid kungsträdgården. Kusinen var fransman och ville inte prata med mig. Han odlade vin och var här för att sälja in sina produkter på stans krogar. Klubblazer och lite för korta latte-färgade chinos. Typisk Carkozy-anhängare, tänkte jag. Slussen kan man inte passera med cykel nu under ombyggnaden, så jag tog götgatan upp och stannade vid söderbokhandeln. Noréns bok låg inplastad på en pall vid kassan. 295 spänn, jag kastade mig upp på cykeln igen och hamnade på det här fantastiska lilla fiket på koksgatan som jag inte vet vad det heter. MItt emot mig sitter simmerskan Therése A med laptop och ser trevlig ut. Vemodig västkustrock i lokalen, det vänliga, välskrivna mejlet från Tomas i morse ekar fortfarande i mig. Ett långt brev var det. Jag tänker att skriftlig kommunikation är underskattat. Korrespondans, inte SMS, men brev, långa välformulerade meddelanden, väl avvägda och ivägsända under nattimmarna. Jag ska börja skriva brev tror jag.
Läser ur Noréns bok och känner på en sekund hur jag blir påverkad av hans febriga prosa (se det här inlägget). Slår upp 11 september 2001 och inser hur mycket den dagen kommer att betyda för hela det här seklet. Det började där. Det har fortfarande bara börjat. Slutet på den bågen ligger långt framför oss.
Nu ska jag hämta Mårten på dagis. Sen hem.
Ana Brnardić – när kommer nästa diktsamling på svenska?
3 timmar sedan
3 kommentarer:
Brev är underskattat, speciellt skrivna med bläck på fint papper. Sedan får man bara hoppas att posten sköter sitt också...
Oj. Bra! Jag mår så bra när jag läser det du skriver. Du håller nån sorts linje...
Tack!!
Skicka en kommentar